Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teknisk revy 1943. Av civilingenjör Axel Härlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk revy 1943.
Av civilingenjör AXEL HÄRLIN.
Fortsatt och framgångsrik anpassning till det brydsamma råvarulaget kan sägas
ha i framträdande grad kännetecknat svensk teknik under 1943.
Cellullfabriken i Älvenäs nära Karlstad invigdes efter en rekordmässig
byggnadstid om ett knappt år. Utöver själva fabriken med 100 000 m3 byggnadsvolym
omfattade anläggningen djuphamn, ett femtiotal bostäder m. m. Årsproduktionen
är 7 500 ton, och intressenter voro Kooperativa förbundet och de privata
textilindustrierna.
Gummiproblemet bearbetades på flera olika linjer. Vid Ljungaverk förbereddes
tillverkning av neoprengummi enligt prof. Svedbergs metod, och i Gislaved
prov-tillverkades thioplastgummi. Bägge fabrikaten överträffa i vissa hänseenden
naturgummi. — Utvidgade försöksodlingar bedrevos med den ryska gummimaskrosen.
— Träringar ävensom »brynjor» av stål utanpå gummidäcket prövades på bilar.
Läderimportens avstängning föranledde ivriga försök med konstläder. Längst
kom man med en produkt, som framställdes av Mo & Domsjös thioplastgummi,
medan Bofors experimenterade med »krutläder» av nitrocellulosa och läderavfall.
Oljeväxtodlingen utökades betydligt, och c:a 12 000 ton olja, till större delen av
vitsenap, tillfördes margarinfabrikerna, ett gott tillskott till folkförsörjningen.
Tjärsmörjoljor kommo på allvar i marknaden och visade sig synnerligen
användbara, bl. a. för förbränningsmotorer. — Som branschsammanslutning
bildades Trädestillatörernas riksförening. — Tjära ur svenska stenkol förädlades till
värdefulla produkter: brännolja, smörjoljor, paraffin m. m. — Hydreringen
tilldrog sig ökat intresse som ett medel att förbättra egenskaperna hos diverse råoljor
och tjäror.
Forbolin kallades ett nvtt svenskt golvbeläggningsmaterial, avsett att ersätta
linoleum men mera motståndskraftigt mot alkaliska tvättmedel.
Vid Korsnäs sågverks a.-b:s spritfabrik, där motorsprit framställes genom
försockring direkt ur trä genom svaveldioxid, utvanns som biprodukt ett
»lignicell-mjöl», bestående huvudsakligen av lignin och cellulosa. Det kan användas som
fyllnadsmaterial i linoleum m. m., som armeringsmaterial i bakelit o. d. samt i
hriketterad form som ett gott bränsle, bl. a. i martinugnar.
Utmärkta limämnen, bestående av svenska cellulosaprodukter, kommo i
marknaden.
Vid Höllviken förbereddes ett nytt borrhål om 1 250 eller möjligen 1 400 m djup,
närmast med tanke på koksaltutvinning.
Genom anrikning av apatit ur vissa järnmalmer kunde behovet av
fosforgödselmedel tryggas till ungefär två tredjedelar.
Skånska Cementgjuteriets nya cementfabrik i Köping sattes i drift.
Årsproduktionen är 150 000 ton.
En stor fyndighet av kvarts, betecknad som den renaste man påträffat i landet,
började brytas ut i Ullånger mellan Härnösand och Örnsköldsvik.
Efter mångåriga försök, de sista tio åren i full industriell skala vid Söderfors,
kunde problemet att direkt ur malmen framställa smidbart järn betraktas som
slutgiltigt löst. Enligt den härvid tillämpade Wibergska metoden framställes ur
malmen järnsvamp; bränslebesparingen är mycket betydande i förhållande till
tackjärnsmetoden. Järnsvampen smältes i ljusbågsugn och ger ett gott
kvalitetsstål. — En masugnsanläggning i Köping för kokstackjärn med 75- à 100 000 tons
kapacitet planerades, men uppförandet skulle anstå till efter kriget.
120
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
