Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jordbruk och livsmedelsförsörjning 1943. Av redaktör Th. Swedberg - Vårpriserna justerades efter skördebärgningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vårpriserna justerades efter skördebärgningen.
Härmed voro principerna för den nya prisnivån fastställda. För att i praktiken
fullfölja statsmakternas beslut måste emellertid skördeutfallet avvaktas. 1943 års
gröda kom i stort sett att motsvara de förhoppningar, som försommarens
synnerligen gynnsamma växtväder väckt, ehuru dåligt bärgningsväder flerstädes
medförde ett bakslag. Såvitt vid årsskiftet kunde konstateras beräknas
brödsädsskörden ha blivit lika stor som 1942 men dock blott 88 proc. av medeltalet för sista
femårsperioden före kriget. Potatisskörden, den andra stora
vegetabilieingredien-sen i vår föda, var riklig, men det rådde vid början av det nya konsumtionsåret
tvivel om hållbarheten. Sockerbetsskörden gav — trots något minskad areal
jämfört med föregående år — mera såväl betor som socker och närapå fredsmedeltal
från åren 1936—40. En ny odling visade en stark utveckling och vann därmed
ökad betydelse för folkhushållet, nämligen oljeväxtodlingen. Odlingen täckte gott
38 000 hektar eller bortåt 70 procent mera än 1942. Den för vår
fettmedelsför-sörjning så betydelsefulla oljemängden beräknades bli 12 500 ton mot 7 500 året
förut.
I fråga om den animaliska försörjningen låg tillförseln av kött fortfarande
betydligt under fredssiffrorna, liksom också fläskproduktionen. Missväxtåren 1940 ,1941
hade åstadkommit stora luckor i besättningarna, som voro på god väg att fyllas
under året men på bekostnad av försäljningarna. Mjölkproduktionen hade
förbättrats under året. Mjölkinvägningen beräknades uppgå till 12 proc. mer än under
1942, ehuru lika många procent mindre än 1939. Den tillverkade smörkvantiteten
var 7 proc. högre än 1942 men 6 proc. mindre än 1939. Att smörkärningen alltså,
trots starkt ökad sötmjölkskonsumtion, var så omfattande vid jämförelse med
förkrigsåret berodde givetvis på fettreglering av grädde och mjölk samt minskad
ostproduktion. Foderskördens utfall var sämre än 1942 samt ganska olika i skilda
delar av landet, men de tillgängliga kvantiteterna voro dock så pass stora, att de
ansågos något så när räcka till, även om det måste krävas en ganska sträng
ransonering av kraftfoder och foderspannmål.
På grundval av riksdagens prispolitik och den bärgade grödans beskaffenhet
genomfördes från 1 september vissa betydelsefulla förändringar i fråga om
prissättningen på jordbrukets produkter och spannmålsregleringen för det nya
regleringsåret. Svenska spannmålsaktiebolaget skulle sålunda under juni
månad 1944 inlösa all sådan brödsäd samt allt sådant syd- och mellansvenskt
korn, som hembjudits bolaget senast den 15 maj samma år, till följande
inlösningspriser: vårvete kr. 29:60, höstvete kr. 27:60, råg kr. 26:60 och
korn kr. 24:60. Dessa priser skulle gälla först i juni månad 1944. Det stod
givetvis varje odlare fritt att sälja sin spannmål tidigare, men han erhöll
då ett lägre pris, beroende bl. a. på att lagringsersättningen då blev mindre. Vid
sådana försäljningar lämnades prisbildningen i princip fri, men
livsmedelskommissionen fastställde dock en viss riktprisnivå. För att priserna inte skulle sjunka
alltför mycket under denna nivå voro spannmålsbolaget och spannmålshandlarna
skyldiga att vid varje tidpunkt göra stödköp till ett pris, som låg 25 öre per 100 kg
under riktprisnivån. Om återigen priserna skulle tendera att stiga för mycket
över riktprisnivån, ville man förhindra detta genom en bestämmelse, att
kvarnarna ägde rätt att köpa spannmål från statens spannmålslager till ett pris, som
överstiger riktprisnivån med 75 öre per 100 kg. Fram till den 15 oktober låg
riktprisnivån för vårvete på 28 kr., för höstvete på 26 kr., för råg på 25 kr. och
för korn på 23 kr. Därefter stego priserna successivt med 20 öre per månad, så
att de den 1 juni 1944 skulle komma upp i de ovannämnda inlösningspriserna.
Beträffande fodersäd, d. v. s. havre, blandsäd, foderärter och vicker samt
norrländskt korn, bibehölls normalprisregleringen, varvid tillämpades en stigande
IL
161
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
