Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Rundradion 1943. Av fil. lic. Sven Wilson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rundradion 1943.
Av fil. lic. SVEN WILSON.
Under 1943 inträffade på radions område två särskilt märkliga händelser. Den ena var, att
rundradion ånyo blev en riksdagsfråga med en ny statlig utredning som resultat. Den andra
var, att licensökningen fortfarande var förvånansvärt snabb och att radion även 1943 kunde fira
ett licensjubileum. Den 27 november passerades ett nytt 100 000-tal, då den 1 700 000:e licensen
löstes av en sjuksköterska i Norrland. Hennes belöning blev fri licens på livstid.
Att Radiotjänst blev föremål för riksdagsdebatt och statlig utredning hade sin upprinnelse i en
motion med krav på en undersökning av radions utvecklingsmöjligheter. I motionen framhölls, att
en mycket ringa del av de stora licensinkomsterna kom radion och programmen till godo och att
en osedvanligt stor anpart av telegrafstyrelsen inlevererades till statskassan såsom direkt vinst.
Det var, påpekade motionärerna, en form av indirekt beskattning. I motionen framlades vissa
förslag till förbättringar av radions tekniska utrustning, bl. a. byggandet av effektiva
kortvågsstationer för kontakten med utlandet samt införande av trådradio, varigenom frågan om
dubbelprogram skulle kunna lösas. Sedan motionen behandlats i riksdagen och förslaget om utredning
tillstyrkts, tillsatte kommunikationsministern en kommitté, bestående av talman August Säfström,
ordförande, chefredaktör Eva Hökerberg, rektor J. Johansson, redaktör Erik Hj. Linder,
generaldirektören i telegrafstyrelsen Håkan Sterky, Radiotjänsts verkställande direktör Yngve Hugo samt
kanslirådet i Kommunikationsdepartementet O. A. Berger, den sistnämnde kommitténs
huvudsekreterare. Kommunikationsministern påpekade i statsrådsprotokollet, att utredningen snabbt
borde igångsättas, att den borde syfta till en inventering av de krav i programhänseende, som den
fortgående utvecklingen kunde väntas ställa på radion, samt en prövning av de tekniska och
ekonomiska möjligheter, vilka kunna föreligga för att tillgodose de nyssnämnda kraven. Utredningen
borde närmast åsyfta förbättrade lyssningsmöjligheter, icke blott inom landet utan även i utlandet.
Kommitténs arbete igångsattes i början av hösten och det framgick mycket snart, att utredningen
velat följa statsrådets krav på snabbhet i utredningsarbetet. Redan efter mycket kort tid
framlades ett förslag till införande av trådradio på Gotland och byggande av en ny trådlös
radiostation i Visby för att därmed förbättra gotlänningarnas hittills mycket dåliga
lyssningsmöjligheter. De av kommittén föreslagna anslagen beviljades snabbt av riksdagen och de förberedande
arbetena igångsattes redan under senare delen av 1943. Kommittén sysslade vidare i första hand
med dubbelprogrammen i samband med trådradions problem samt med kortvågen och beräknade
att till 1944 års riksdag kunna framlägga nya förslag i dessa frågor.
Licensökningen var som tidigare nämnts förbluffande snabb. Vid ingången av året hade radion
1 628 072 licenser. Den 31/12 var siffran 1 709 012. Det i de senaste årsböckerna varje år upprepade
påståendet, att Sverige behållit sin rangställning som världens ledande radioland vad beträffar
licenstätheten, måste upprepas även i denna översikt.
Radiotjänsts styrelse överlämnade under 1943 genom telegrafstyrelsen en framställning till
regeringen om ökad tilldelning av licensmedel för företagets programverksamhet. Tidigare hade
Radiotjänst erhållit 3.10 kr. per licens upp till 1 500 000 licenser. Radiotjänst begärde, att denna
begränsning till ett visst antal licenser skulle borttagas. Som skäl för sin anhållan om ökat anslag anförde
Radiotjänst bl. a. omorganisation av radioorkestrarna, ökade kostnader för ungdomsprogram och
internationella reportage, moderniseringar och ombyggnader av studios i Stockholm och landsorten
etc. Framställningen stöddes av telegrafstyrelsen och regeringen beviljade ett ökat anslag, dock
med den modifikationen, att som gräns för tilldelningen under 1944 och tillsvidare skulle ställas
licenstalet 1 700 000.
Någon särskild skillnad mellan de allmänna programprinciperna 1943 och föregående år kan
knappast framhållas. Programmen präglades i hög grad av de bistra tiderna, därigenom att en hel
rad av krigs- och krisföreteelser blev föremål för en alldeles särskild behandling. Går man igenom
de samlade programmen, finner man också, att en viss nordisk linje hölls. De nordiska inslagen
voro talrika året igenom, men de växte alldeles särskilt i antal vid de tillfällen, då våra nordiska
grannländer blevo utsatta för nya, svåra lidanden och den svenska radion i anslutning härtill
ville rikta lyssnarnas uppmärksamhet på grannländernas problem. En hel del nordiska program
sändes, så länge förbindelserna kunde hållas öppna, direkt från resp. land. Under senare delen
av året var det emellertid av naturliga skäl endast Finland, som kunde delta i ett intimt
samarbete. Före undantagstillståndets införande i Danmark gjordes 11 musiköverföringar från
Köpenhamn. En del sändningar till Danmark från Sverige ordnades också. Med Finland var utbytet hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:08:23 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svda/1943/0208.html
