Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Märkligare dödsfall i Sverige 1943 - Gerard De Geer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gerard De Geer.
Den svenska geologiska och
geokro-nologiska vetenskapens nestor,
professor emeritus Gerard De Geer, avled
den 23 juli. Han var född 1858.
Den frejdade forskaren bevarade in i
det sista sin andliga spänstighet, sin
ovanliga arbetsförmåga och sitt levande
intresse för den vetenskapliga
forskningen. Professor De Geer var en stridbar
man, som utan att förtrötta ännu i sin
ålders höst ständigt kämpade för att
hävda riktigheten av sina ideer — inte
så mycket i ord som genom insamlande
av nya fakta och forskningsrön från alla
delar av jorden och vitt skilda
vetenskapliga områden. Hans främsta
storverk var »den svenska tidskalan»,
grundad på en ny metod för exakt mätning
av leravlagringarnas årsvarv, som från
en ringa början i stockholmstrakten
småningom utvidgades till planetariskt
omfång. De Geers metod tillämpades vid
talrika expeditioner, dels av honom
själv och hans maka Ebba Hult De Geer,
dels av hans många medarbetare,
lärjungar och efterföljare, på talrika platser på alla fem kontinenterna såväl norr
som söder om ekvatorn, varvid samma av klimatet beroende variationer i den
varviga lerans avlagringar återfunnits på de mest avlägsna delar av jordklotet.
Det var likheten mellan lervarven och trädens årsringar som hos De Geer födde
den fruktbara tanken, att variationerna i bägge fallen bero på växlingar i klimatet
med årlig period och återspegla en av solstrålningen eller andra kosmiska faktorer
avhängig planetarisk rytm. Denna iakttagelse gjordes redan 1878, och allt sedan
dess fullföljde han med aldrig sviktande energi konsekvent sitt uppslag. När De
Geer 1924 avgick från sin professur i geologi vid Stockholms högskola, grundade
han det geokronologiska institut, där både lervarvens och årsringarnas
mäktighet studerats under hans personliga ledning. De Geer var ständigt fylld av nya
och djärva ideer. Han nöjde sig inte med gängse föreställningar och teorier utan
fällde sitt utslag på grundval av sin skarpa iakttagelseförmåga och sitt klara
logiska tänkande. Dessa egenskaper gjorde honom till en lysande naturforskare
och utgjorde hemligheten till alla hans upptäckter och framgångar.
De Geer började sina akademiska studier vid Uppsala universitet, där han blev
fil. kand. 1879 och vid jubileumsfesten 1893 korades till fil. hedersdoktor. Vid
promotionerna i Uppsala 1943 blev han alltså fil. jubelhedersdoktor men var av
sjukdom förhindrad att närvara. Vid 27 års ålder blev han geolog vid Sveriges
geologiska undersökning men återvände till det akademiska verksamhetsfältet
1897 som professor i geologi vid Stockholms högskola, vars rektor han var 1902
—1911.
Den 2 oktober, då professor De Geer skulle ha fyllt 85 år, överlämnades av
kronprinsen till hans efterlevande maka Vitterhetsakademiens guldmedalj för
antikvarisk forskning, en sällsynt utmärkelse, som instiftades samtidigt med akademiens
tillkomst 1786.
Gerard De Geer.
258
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
