Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Märkligare dödsfall i Sverige 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bengt Afzelius. Olga Anderson. Theo fil Andersson. Sigrid Arnoldson.
Bengt Afzelius, f. 1873. Efter att ha utexaminerats från Tekniska högskolan 1896 var han knuten
till Sandvikens jernverk och blev 1923 professor i värmeteknik och maskinlära vid Tekniska
högskolan. Bland teknologerna var han högt skattad som en dugande lärare och inom skytterörelsen
gjorde han en insats av bestående värde. Han nedlade ett uppoffrande arbete för att stimulera
det akademiska skyttet och var själv ännu på äldre dagar en mycket säker skytt. Död den 4 mars.
Olga Anderson, f. 1876. Hon var en på sin tid mycket uppskattad skådespelerska. Redan 1892
började hon i operabaletten och engagerades 1894 av Albert Ranft. Med undantag för ett år i
Helsingfors tillhörde hon de ranftska scenerna till 1907, då hon blev engagerad till Dramatiska
teatern. Efter fem säsonger vid denna scen återkom hon till Ranft, där hon var fästad till 1919,
då hon drog sig tillbaka från teatern för att sedan endast åtaga sig enstaka engagemang. Hon var
en skönhet både på och utom scenen, men vann sina framgångar inte bara genom sin apparition
utan även genom den charm hon utvecklade och den gestaltningsförmåga hon var mäktig, när
hon fick uppgifter som passade hennes konstnärliga naturel. Hon avled i en buss den 6 november
på väg till Oscarsteatern, där hon medverkade i operetten »Tre valser».
Theofil Andersson, f. 1869. Han studerade i Lund statistik och statskunskap och blev 1897 fil.
dr och docent. Den akademiska banan övergav han för att inträda i kommerskollegium, där han
1904 blev aktuarie på den nyupprättade avdelningen för arbetsstatistik. Här kom lian snart i
kontakt med det arbetsfält, där han skulle nedlägga sin mannaålders kraft, nämligen den frivilliga
sjukkasserörelsen. Sedan socialstyrelsen 1912 brutits ut ur kommerskollegium, blev A. byråchef
och sjukkasseinspektör och på denna post var han verksam tills han 1935 uppnådde
pensionsåldern. Hans stora sakkunskap togs även i stor utsträckning i anspråk för de många utredningar
och kommitteer, som under flera årtionden i obruten följd sysslat med omdaningar av
socialförsäkringen. Död den 11 augusti.
Sigrid Arnoldson, f. 1861. Dotter till operasångaren Oscar A., utbildade hon sig till sångerska
dels för fadern, dels för Fritz Arlberg och gjorde en livligt uppmärksammad debut som
konsertsångerska 1882. Efter fortsatta studier i Berlin gjorde hon sin operadebut som Rosina i
»Barberaren» i Prag 1885. Under följande år uppträdde hon med stor framgång i Moskva och firade
därefter nya triumfer i bl. a. London, Amsterdam och Paris. Hennes turneer till de flesta av Europas
förnämsta operascener arrangerades av impressarion dr A. Fischhof, med vilken hon var förenad
i äktenskap från 1888 till dennes död 1925. År 1891 gästade hon för första gången Stockholm efter
sina segertåg och gjorde därvid stormande succé i Mignon. Åren 1893—94 sjöng hon i Amerika,
fortsatte därefter turneerna i Europa, mest i Ryssland, samt gästade flera gånger åter Stockholm,
där hon sista gången sjöng 1916. Efter att i många år ha bott i Wien överflyttade hon 1938 till
Sverige. Hon likställdes med de största av sin tids internationellt berömda operastjärnor, en
Adelina Patti, Kristina Nilsson och andra, och även om hennes stämma inte hade deras rösters
format, ägde den i sin kristallklara renhet en sällsynt klang och behandlades med verkligt
mästerskap. Till detta förfogade hon över ett graciöst spel och en träffande karakteriseringsförmåga,
understödd av ett charmfullt yttre. Död den 7 februari.
Eugen Björklund, f. 1862. Efter avlagd hovrättsexamen i Uppsala 1886, blev han assessor i Svea
hovrätt 1897, revisionssekreterare 1901 samt överdirektör och chef för järnvägsstyrelsens
administrativa avdelning 1903. Han lämnade denna befattning 1908 för att inträda som expeditionschef
i sjöförsvarsdepartementet men övergick redan följande år som överdirektör till patent- och
registreringsverket, vars chef han var till 1929, från 1914 som generaldirektör. B. deltog som
sakkunnig i flera betydelsefulla utredningar, bl. a. soin ordförande i patentlagstiftningskommittén.
260
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
