Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Märkligare dödsfall i Sverige 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gunnar Cassel.
(Se föreg, sida.)
Xils von Dardel.
(Se föreg, sida.)
Axel Edelstam.
Carl A. Eck.
akademien studerade lian 1908—1910 och sistnämnda år for han till Paris, där lian senare under
många år var bosatt. Det exotiska draget i hans konst grundlades under vidsträckta resor i
Orienten. Sina närmaste konstnärsvänner hade Dardel inom den grupp, som senare slöt sig
samman i Falangen, och på dess utställning i Liljevalchs konsthall 1919 var han en av dem som
väckte den största uppmärksamheten, främst med »Den döende dandyn», ett av huvudverken i
lians konst. I Stockholms stadsbibliotek dekorerade han Sagorummet med väggmålningen »John
Blund» och för svenska baletten utförde han dekorationer bl. a. till den av Hugo Älfven tonsatta
»Midsommarvaka». Sin sista stora utställning hade han i Liljevalchs konsthall 1939. Den liade
anordnats av föreningen för Nutida konst och gav en samlad bild av lians konstnärskap, som
här framträdde i ett större perspektiv och med allvarligare drag än man tidigare anat i lians
medvetet excentriska konst. Kort därefter for han till Amerika. Död i New York den 25 maj.
Carl .1. Eck, f. 1870. Redan som tjuguåring reste han till Amerika där han efter några år liade
upparbetat ett eget företag, Eck Dynamo and Motor Works i Belleville, N. J., för tillverkning av
elektriska motorer. Ar 1907 återvände lian till Sverige och grundade motorfabriken Eck i Partilie,
som 1917 ombildades till Elektriska aktiebolaget Eck, och 1924 efter fabrikens brand startade han
Ecks fabriker i Nacka som snart blev en av våra största producenter av radiatorer. Han var en
av den svenska bilismens pioniärer. Död den 21 april.
Axel Edelstam, f. 1873. Han blev jur. kand. i Uppsala 1899, hovrättsråd 1910 och var justitieråd
1916—1942. Sedan 1913 var han medarbetare i Nytt juridiskt arkiv och från 1935 dettas
huvudredaktör och ansvarige utgivare. Ar 1913 blev han ordförande i Sveriges allmänna konstförening
och 1930 Konstakademiens preses. Även om E:s livsgärning, vad det dagliga arbetet beträffar, låg
på juridikens område, är det nog, framhöll dr Karl Asplund i sin minnesruna i Svenska
Dagbladet, som konstvän och organisatör till konstens fromma som E. aldrig skall bli bortglömd, ocli
på detta område kanske i första rummet inom Sveriges allmänna konstförening. Under trettio års
ordförandetid har han med suveränt lugn ridit ut stormar som nog inte bekymrade honom så
mycket, och med outtröttlig energi har han ordnat med en imponerande rad publikationer och
utställningar, som under hans tid medfört en aldrig tidigare spord framgång för föreningens
verksamhet. Död den 26 mars.
F. G. T. Eklund, f. 1868. E. blev 1893 föreståndare för Svenska telegrambyråns annonsavdelning
och 1895 byråns kassadirektör. År 1897 grundade han Telegrambyråns distributionsavdelning,
och var under tiden 1897—1905 byråns jourhavande direktör. År 1906 grundade E. a.-b. Svenska
pressbyrån, vars ägare han var 1906—1916. I juni 1908 köpte han Svenska telegrambyrån, vars
verkställande direktör han var till 1922. Död den 31 oktober.
Axel Estelle, f. 1865. E. var en av pioniärerna i Sverige på elektroteknikens område.
Utexaminerad från Tekniska högskolan 1890 studerade lian vidare i Tyskland men kallades 1892 åter hem
av de svenska brandförsäkringsbolagens tarifförening för att biträda vid övervakandet ur
brandrisksynpunkter av de elektriska anläggningar, som började uppstå i Sverige. I samband härmed
öppnade han i Stockholm en rådgivande ingenjörsbyrå. Den verksamhet han här bedrev under
ett decennium satte bestående spår efter sig. Det var till stor del hans förtjänst att det svenska
elektriska föreskriftsväsendet leddes in på förnuftiga och icke utvecklingshäminande banor. Han
kom sedermera in på det elcktrokemiska området och blev anställd såsom överingenjör hos det
tyska »Accumulatorengesellschaft». Återbördad till fosterlandet fortsatte han under ett antal år
sina vetenskapliga arbeten, särskilt med elektrolytjärnet, i syfte att ernå en billigare tillverkning.
Död den 18 oktober.
262
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
