Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utrikespolitisk översikt 1943. Av fil. dr K. G. Bolander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utrikespolitisk översikt 1943.
Av fil. dr K. G. BOLANDER.
De allierades stora militära framgångar under 1943 satte sin prägel på den
politiska utvecklingen under året. Inom Tyskland åtföljdes katastrofen vid
Stalingrad av en civil totalmobilisering, liknande den som förut, ehuru icke i samma
brådstörtade tempo, hade genomförts i England. Allmän arbetsplikt infördes,
icke-krigsviktiga företag stängdes, flera tusen tidningar och tidskrifter indrogos och
den ledigblivna arbetskraften överfördes till krigsindustrien eller krigsmakten.
Den inhemska arbetskraften kompletterades i växande utsträckning med utländska
arbetare, vilkas antal steg till över 12 milj. På sommaren avbröts emellertid
rekryteringen av utlänningar till följd av farhågor för att ha så många potentiella
fiender inom landet.
På tioårsdagen av nazismens makttillträde uppträdde Göring och Göbbels i
Hitlers ställe, minnesfesten över de stupade, då Hitler alltid brukat tala, uppsköts en
vecka, och först 21 mars, då von Mansteins motoffensiv stabiliserat läget i. öster,
framträdde Hitler åter personligen efter flera månaders tystnad. Det ansågs, att
han varit sjuk. Under de följande veckorna mottog han i tur och ordning
statsledarna i alla europeiska länder inom Tysklands intressesfär med undantag av
Finland, som markerade sin särställning.
Då den tyska armén kapitulerade i Tunisien lyckades Göbbels skickligt vända
tyska folkets tankar bort från denna nya militära katastrof och sålunda hålla
moralen uppe genom att tillkännage en sedan någon tid nödvändig sänkning av
köttransonen, vars bibehållande vid oförändrad nivå Göring hade garanterat
föregående höst, då ransonen höjdes.
På den allierade sidan möttes Roosevelt och Churchill i slutet av januari i
Casablanca, där parollen om kapitulation utan villkor fastställdes. Vid konferenser
med alla militära ledare i Nordafrika uppgjordes planerna för sommarens stora
invasionsföretag i Medelhavsområdet. I Casablanca arrangerades också ett möte
mellan de Gaulle och Giraud, vilket ledde till upprättandet av ett franskt
befrielseutskott i Alger. Till detta anslöto sig sedermera den i Alexandria internerade
franska flottan och de franska kolonierna i Västindien. Under årets lopp fick
frihetsrörelsen inom Frankrike det dominerande inflytandet i utskottet i Alger, och
förutvarande Vichyanhängare utrensades. Politiskt vann de Gaulle överhand över
Giraud, som dock förblev fransk överbefälhavare.
Edén besökte USA och Kanada från mars till april, och Churchill från mitten
av maj till slutet av juni. Med orden »innan lövfällningen bebådar höstens ankomst,
komma våldsamma strider att utkämpas i Medelhavet och annorstädes» förutsade
Churchill i underhuset 30 juni landstigningarna på Sicilien och i Syditalien och
den stora ryska sommaroffensiven.
I Italien togo krigströttheten och oviljan mot tyskarna alltmera överhand, och
det hjälpte inte att de trupper, som sänts till fronten i Ryssland, återkallades.
Redan 5 februari hade Mussolini funnit anledning att avskeda flera framstående
medlemmar av sin regering, däribland svärsonen, utrikesminister Ciano. Ett möte
med Hitler 19 juli kunde inte rädda honom, och då stora fascistiska rådet
sammanträdde 24 juli, krävde Grandi Mussolinis avgång. Efter en stormig debatt
godkändes detta tidigt på morgonen 25 juli med 19 röster mot 7, varvid bl. a. Ciano, de
Bono, Bastianini och Federzoni röstade mot Mussolini. När denne utträdde från
sin avskedsaudiens hos konungen, blev han arresterad.
276
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
