Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norden - Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Norden 1943.
Av EJNAR FORS BERGSTRÖM.
Danmark.
Danmarks regering 19A3:
Ministären Scavenius (se Sv. D. Å. XX) till 29 augusti. Därefter och till årets slut
ingen dansk regering.
Danmark trädde på hösten 1943 definitivt in såsom krigförande i de allierades
led. Ingen hade visserligen heller tidigare kunnat ta miste på det danska
folkets inställning. Den samarbetspolitik, till vilken regering och riksdag alltsedan
den 9 april 1940 ansett sig nödda och tvungna för att bevara liv och egendom samt
såvitt möjligt politisk och rättslig ordning, hade redan från början stått i strid
med folkets känsla och hade efter hand kommit att synas alltmera förhatlig.
Det var många omständigheter, som till slut föranledde Danmarks statsmakter
att välja ny kurs. Beslutet utlöstes utan allt tvivel av ett tyskt ultimatum, som kom
den hittills följda samarbetslinjen att synas meningslös. Till beslutet — liksom
till Tysklands ultimatum — bidrog för visso den avgörande förskjutning, som
under årets lopp inträtt i krigsläget till axelmakternas nackdel. Men det ytterst
avgörande var, att det danska folket trots enträgna varningar från både de tyska
maktinnehavarna och de danska statsmakterna redan i förväg hade valt
motståndets väg. Redan i årets begynnelse reste sig den våg av sabotage, som före årets
utgång hade förvandlat det danska riket till en de facto krigförande stat, erkänd
såsom sådan av flera allierade makter.
Riksdagsvalet i mars.
I mars månad kunde Danmarks folk gå till riksdagsval i enlighet med
grundlagens bud. Det blev ett val för Danmark och icke för partierna. Under
valförberedelserna underströks det allmänt i pressen, att det här icke gällde att rösta för
eller emot regeringen Scavenius utan för eller emot folkstyre. Valet blev en
mäktig demonstration för det demokratiska statsskicket och således mot
nationalsocialismen. Valdeltagandet var större än någonsin tidigare. Socialdemokraternas
röster stego med 165 000 till 896 000, de radikalas med 13 000 till 175 000, de
konservativas med 120 000 till 421 000, venstres med 67 000 till 376 000, den starkt
oppositionella och antityska »dansk samling» med 35 000 till 43 000 och
nationalsocialisterna med 12 000 till 43 000. Mest iögonenfallande var de konservativas väldiga
ökning, som säkerligen icke var utan samband med den roll partiets
tvångsav-satte ledare spelade såsom den fria danska rörelsens ledare i London.
Nationalsocialisterna utgjorde blott 2,14 procent. På tysk sida uppgav man tydligen
därefter varje förhoppning om att vinna något genom samverkan med de danska
nationalsocialistiska grupperna, vilka under året helt enkelt fingo respass. Som
en sista lämning kvarstod den s. k. Schalburgkåren, en rest av den s. k. Fricorps
Danmark, vilken till stor del bestod av kriminella element och gjorde sin insats
dels genom att provokatoriskt störa den allmänna ordningen, dels genom att gå
Gestapo till handa.
Sabotagen öka.
De sprängningar av för Tyskland arbetande fabriker, som börjat hösten 1942,
togo under loppet av 1943 efter hand väldiga proportioner och vållade vida större
avbräck än de relativt fåtaliga bombangreppen genom vilka dock Burmeister &
336
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
