Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norden - Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Norge.
Norges regering 1943:
Ministären Nygaardsvold.
Nygaardsvold, J., statsminister.
Lie, T., utrikesminister.
Torp, O., försvarsminister.
Hjelmtveit, N., kyrko- och
undervisningsminister.
W o 1 d, T., justitieminister.
Hartmann, P., finansminister.
Y s t g a a r d, H., jordbruksminister.
H i n d a h 1, O., minister för allmänna arbeten
och handelsminister.
F r i h a g e n, A., minister för leveranser och
återuppbyggnad.
Sunde, A., sjöfartsminister.
Nielsen, S., minister utan portfölj.
Quisling kan möta året med tillit», förklarade den tyske rikskommissarien
Ter-boven i ett nyårstelegram 1943. I själva verket antog flykten ur det norska
nazistpartiets led efter hand och särskilt efter Mussolinis fall en sådan omfattning,
att t. o. m. partiets huvudorgan fann anledning att skriva om »roerne», som man
i Norge kallade konjunkturmännen, vilka i elfte timmen sökte ro bort från sitt
fläckade förflutna. Under intryck härav och under påverkan av oron för en
invasion från väster skärptes det tyska tvånget, våldet och laglösheten. Ingen kunde
ta miste på att det var krig, som fördes i Norge.
Kyrkan, pressen och den illegala rörelsen.
Någon riktig fart blev det aldrig på »Nasjonal Samlings» kyrkoreform.
Visserligen fortsatte man med en stundom ganska kännbar nålstingspolitik mot enstaka
präster, men den norska kyrkan fortfor att fylla sin uppgift, och det s. k.
statspartiet hade givit upp i kyrkostriden. Till de nazistiska prästernas och
»biskoparnas» förkunnelse lyssnade ingen, och det gjorde ingen annan effekt än att väcka
löje, när »expeditionschefen» i kyrkodepartementet gav ut en katekes i stället för
biskop Berggravs med solkorset på pärmen och med följande ord i förklaringen
till fjärde budet: »Framför allt äro vi skyldiga Föreren och statsstyrelsen lydnad».
Det väckte däremot segervisshet, när quislingbiskopen av Hamar avgick och
trädde ut ur partiet och när en quislingpräst i Oslo inför samlad menighet avsvor
sig sin villfarelse. Även i skolan misslyckades i stort sett nazifieringssträvandena.
Praktiskt taget all utlandspress förbjöds, nu också de danska och finska
tidningarna. I alla gathörn sattes högtalare upp. Men ingen lyssnade till propagandan.
Radionyheterna från London och Stockholm spredos med blixtens fart från mun
till mun och genom den illegala pressen, som florerade trots alla razzior.
Gestapo gjorde dock då och då för den illegala rörelsen kännbara notvarp.
Masshäktningarna kring årsskiftet på Sorlandet nådde en beväpnad militär
organisation. När hela stadsdelar avspärrades och finkammades, kunde det inte undgås
att illegalt propagandamaterial kom fram. Det haglade dödsdomar i olika delar
av landet. Sammanlagt avrättades under året 76 personer, därav 35 som gisslan,
andra dödades »under flykt».
Med täta mellanrum fördes misstänkta norrmän av Gestapo till Grini och andra
koncentrationsläger, med täta mellanrum fördes de mest farliga sjöledes till
Tyskland. Men nya män stodo alltid beredda att träda till, och många aktioner
misslyckades. Hela Norge lystrade, när efter ett framgångsrikt sprängningsattentat mot
tungvattensfabriken i Rjukan natten till den 1 mars hela Hardangervidden
genomsöktes — utan resultat. Icke heller ett allmänt reseförbud, som infördes i april,
kunde hejda det underjordiska arbetet och den hemliga trafiken över »die grüne
Grenze», som tyskarna kalla gränsen till Sverige.
342
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
