Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sveriges utrikespolitik 1944 - Finland i brännpunkten - Kullageraffären - Läget skärpes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»utträda» ur kriget. Den 9 februari publicerades en i hög grad direkt och officiell
uppmaning därtill, nämligen ett uttalande, som Förenta staternas utrikesminister
Hull gjort redan den 30 januari. Under den oroliga tid som följde fick även
Sverige en känning av det ryska anfallet mot Finland. I samband med ryska
bombanfall mot Åland och Åbotrakten fick Stockholm med omgivande bygder den 22
februari på kvällen en påhälsning av ryska flygplan, vilka fällde bomber på
åtskilliga ställen, bland annat över själva Stockholms stad. Liksom vid så många
föregående tillfällen blev skadeverkan genom en man må väl säga fantastisk tur
synnerligen ringa.
Under sådana omständigheter pågingo under februari—april förhandlingar
mellan Finland och Ryssland; men Finland ansåg sig icke kunna gå med på vare sig
de först framställda eller senare något modifierade ryska villkoren. Sverige
spelade i detta sammanhang förmedlarens roll. Dessutom lät kungen och
regeringen förstå, att Finland gjorde klokt i att söka utträda ur kriget. Tyskarna å sin
sida varnade Finland för varje förräderi mot deras gemensamma sak.
Kullageraffären.
De allierades inställning till Sverige blev under vårens lopp avsevärt skärpt.
Här bortses då alldeles från talrika överflygningar av engelska och även
amerikanska plan, som på hemväg från raider över Tyskland nödlandade eller av det
svenska luftvärnet tvungos ned på svenskt område. Huvudfrågan gällde den
svenska exporten till Tyskland. Ehuru de allierade voro underrättade om och ej haft
något att invända emot det svensk-tyska handelsavtalet, började de plötsligt kräva
att den svenska utförseln av järnmalm och kullager till Tyskland skulle
inskränkas. Sådana krav hade redan tidigare beaktats, särskilt just vid förhandlingarna
om det svensk-tyska handelsavtalet. En allvarlig påtryckning gjordes redan i
mitten av mars, och den 13 april överlämnade amerikanske ministern i Stockholm
en framställning till svenska regeringen — med engelskt och sedermera ryskt
instämmande — vari han å sin regerings vägnar i drastiska ordalag begärde, att
Sverige skulle upphöra alt lämna hjälp till Tyskland. Varom icke skulle Sveriges
intressen i hög grad äventyras. Amerikanska regeringen förklarade öppet, att om
Sverige icke tillgodosåg dessa önskemål skulle den anse sig nödsakad att
eventuellt tillgripa alla åtgärder, som stode till dess förfogande.
Kraven voro att Sverige omedelbart skulle stoppa all export till Tyskland av
kul- och rullager samt av maskiner och materiel för tillverkning av sådana lager,
i varje fall för en tid av de närmaste tre månaderna. Svenska regeringen svarade
emellertid avböjande.
I maj anlände till Sverige en speciell amerikansk delegat, som upptog
förhandlingar direkt med exportören, SKF. Efter synnerligen besvärliga förhandlingar
kom man under juni månad till en uppgörelse. Den innebar, att de allierade
god-togo de förklaringar rörande SKF:s exportpolitik under senare halvåret 1944,
som bolaget avgav. Innebörden härav var vissa uppskov med leveranserna, vilka
icke formellt stredo mot svenska regeringens åtaganden enligt handelsavtalet med
Tyskland. En tydlig avspänning i vårt förhållande till USA och England inträdde.
Läget skärpes.
Tysklands inställning till Sverige kom i en egendomlig dager genom de s. k.
kartaffärerna. Den 14 april upptäcktes och följande dag beslagtogs i Hälsingborg
ett stort parti kartor över Sverige, uppenbarligen avsedda för tyskt militärt bruk.
Detsamma "skedde i Trelleborg den 24 april och i Haparanda vid månadsskiftet
april—maj. Som ett slags svar härpå kan man betrakta Sveriges meddelande till
Tyskland, offentliggjort den 24 april, att den sista resten av personaltransitering,
90
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
