Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sveriges utrikespolitik 1944 - Avspärrningen - Svensk hjälpverksamhet - Norge - Flyktingarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pågick mellan Tyskland och Norge över svenska järnvägar, skulle upphöra. Även
visering för vanliga civila resande stoppades. Av principiella skäl — för att icke
Sverige skulle överge Röda korsets idé — tilläts dock alltjämt transitering av
sjuka och sårade.
Svensk hjälpverksamhet.
På sitt sätt, men naturligtvis i ofantligt mycket mindre skala än de direkt
berörda länderna, fick sålunda även Sverige känning av det förutsedda förhållandet,
att krigets slutskede skulle bli allt värre och värre, och, som man under hösten
började inse, betydligt mera utdraget än tidigare förmodats. Något inflytande på
krigets gång kunde Sverige naturligtvis ej utöva. De traditionsenliga och av
regering och folk klart uppfattade förpliktelserna att bringa hjälp framförallt åt våra
grannländer uppfylldes emellertid i den mån så var möjligt.
I Danmark förvärrades förhållandena alltmer. Sverige kunde varken göra till
eller från, men hade dock alltjämt stor betydelse för danskarna, nämligen
bokstavligen som tillflyktsort.
Norge.
Den svenska hjälpen till Norge i form av barnbespisning och på annat sätt
kunde under året ökas, sedan de allierades motstånd mot livsmedelssändningar
till ett ockuperat land i detta fall börjat mildras och en överenskommelse med de
tyska myndigheterna, innefattande garantier för ostörd distribution, äntligen
skapats.
När de tyska trupperna i Finland på sitt återtåg kommo in i Nord-Norge och
sedermera under denna landsdels evakuering utsattes dess bebyggare för
fruktansvärda lidanden. Tyskarna tillämpade nämligen i full utsträckning »den brända
jordens» politik och drevo befolkningen framför sig på flykten. Sverige erbjöd sig då
att mottaga dessa norrmän, men förgäves. Även andra förslag till lindring av deras
hårda öde avvisades. Emellertid lyckades åtskilliga fly över gränsen till Sverige.
I början av november avlade norske utrikesministern Lie på svenske
utrikesministerns inbjudan besök i Stockholm. Härvid fördes i den mest kordiala
stämning förhandlingar om diverse svensk-norska spörsmål. Sålunda överenskoms, att
de norska polisstyrkor, som sedan länge utbildats i Sverige, skulle få börja
användas i Nord-Norge, varför ett mindre antal omedelbart avdelades. Sverige gav
Norge ett räntefritt lån på 100 milj. kronor för finansiering av i Sverige vistande
norrmän och för blivande leveranser m. m. Åtskilliga missförstånd, kvarstående
från åren 1940—1941, utreddes i bästa samförstånd.
Flyktingarna.
Då de ryska härarna i september och oktober helt erövrade Baltikum, flydde
ett stort antal ester och även letter till Sverige, varvid många omkommo under
den vågsamma färden över Östersjön. Antalet uppgick vid årsskiftet till omkring
29 300, huvudsakligen ester. Dessutom har under krigsåren majoriteten av den
estlandssvenska befolkningen, omkring 6 500 personer, varibland särskilt många
åldringar och barn, på svenska regeringens inbjudan kommit över hit.
Även från Finland begåvo sig många, som med rätt eller orätt ansågo sig ha
anledning att frukta ryska repressalier, till vårt land. Under hösten hade
nämligen frågan om krigsförbrytare blivit aktuell. Vad som därmed menades, hade
icke definierats, men man ansåg sig i Finland tydligen behöva befara en mycket
vidsträckt tolkning av begreppet.
Flyktingproblemet blev därmed för Sveriges vidkommande, utom alla svårig-
94
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
