Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flyktingar i Sverige 1944 - Tiotusentals balter på vild flykt över Östersjön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till fastlandet, och ungefär lika många voro alltjämt kvar på ön. Enbart vid Fårö
fyr kommo under september 750 flyktingar i land.
Också Gotska Sandön fick mottaga massor av baltiska flyktingar — hela antalet
uppgavs i slutet av året ha överstigit ett tusen. Till fyrpersonalen därstädes samt
andra på ön framförde lotsstyrelsen sitt erkännande av deras människovänliga
arbete för de nödställda, vilka inkvarterats och utspisats under längre eller
kortare tid samt om möjligt även försetts med kläder. Ibland lyckades det först efter
långvarigt, hårt arbete att rädda flyktingarna i land. Flera dogo dock av
strapatserna.
Även hjälparbetet på Gotland vann livligt erkännande ej blott i det övriga
Sverige utan också i England och Amerika, sedan man fått kännedom därom. Detta
arbete utfördes av gotlänningarna själva med landshövdingen och
civilförsvarsdirektören i spetsen samt med biträde av militär, Röda korset och lottorna m. fi.
frivilliga organisationer. Flyktingarna själva fungerade som lägerchefer,
»lägeräldste», och i hela hjälparbetet deltogo många hundra svenskar. En stor insamling
på ön till kläder åt de utblottade gav det bästa resultat. Jämte de svenska läkarna
skötte även deras baltiska kolleger bland flyktingarna sjukvården av sina
landsmän.
Den 27 september anlände till Örnsköldsvik med en liten motorskonare på c:a
200 ton den största grupp flyktingar, som dittills kommit till Sverige utan
förvarning, sammanlagt omkring 850 ester. Tätt packade hade män, kvinnor och barn
stått på däck i den hårda stormen flera dygn i öppen sjö. Alla voro ytterst
medtagna av de svåra umbärandena, och tre små barn hade avlidit samt en äldre man
tagit sitt liv under färden. Med knapp nöd kunde lotsarna föra fartyget i hamn,
varefter de nödställda erhöllo all möjlig omvårdnad av lottapersonal, hemvärn och
scouter, sjuksköterskor, läkare och ambulans. Skälvande av köld, insvepta i
trasbylten, med spädbarn i täcken och säckar, stod hela skaran och sjöng stilla en
psalm, när båten lade till i hamnen. Rykande backar med mjölk och bord med
smörgåsar väntade på kajen, och man gav sig på båten icke tid att använda
landgången utan hoppade ner från relingen, vacklande av hunger och utmattning. En
rad ambulanstransporter fick företas för att bringa de mest medtagna
sjukhus-hjälp. Till allt annat lidande hade dricksvattnet tagit slut ombord, och på kajen
tömdes i otrolig hast de stora vattentunnor, som ställts fram.
Mera ovanliga fortskaffningsmedel hade en del estniska flygare i tysk tjänst,
som den 21 och 22 september landade med sina tyska flygplan i Stockholms
skärgård. En av esterna hade t. o. m. lyckats få med sig hustru och barn jämte diverse
husgeråd på flykten. Även senare landade flygplan med tysk
nationalitetsbeteckning på Gotland eller fastlandet, medförande estländare resp. lettländare, vilka
flytt från tysk tjänst.
Bland andra rätt sällsynta händelser må nämnas den, då en skonare från
Tallinn natten till den 23 september ankom till piren utanför Visby med 51 beväpnade
tyska soldater under befäl av två officerare samt 100 estniska och fem ryska
flyktingar. Soldaterna och officerarna avväpnades, medan fartyget sattes under
bevakning. Kort därpå tilldrog sig något liknande. Då hade de ombordvarande balterna
tvingat tyska marinsoldater att ändra fartygets kurs, så att det i stället för till
Tyskland gick till Gotland, där samtliga omhändertogos. Fartyg med baltisk
besättning och tysk militär kommo för övrigt flera gånger till Gotland.
Kustartilleriets personal omhändertog under hösten i yttersta havsbandet från
Landsort i söder till Arholma i norr sammanlagt över 11 500 personer, de flesta
kring Sandhamn, och gav dem den första omvårdnaden. Antalet sårade och sjuka,
som omedelbart måste få vård, var betydande, och den militära
sjukvårdspersonalen fick även vid några tillfällen lämna hjälp vid förlossningar och åt de mödrar,
som fått sina barn under överfarten. Marinlottor och marinpolis fingo i likhet med
den militära personalen i övrigt arbeta praktiskt taget dygnet om när strömmen
104
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
