Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teknisk revy 1944. Av civilingenjör Axel Härlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
provkördes vid Götaverken. Genom svetsningen nåddes 25 % viktbesparing — i
detta fall lika många ton —större möjligheter till bekväm demontering och bättre
hållfasthetsegenskaper.
Reaktionsprincipen kom till användning för krigsflygplan, bl. a. för tyskarnas
robotplan. Luft las in i planets nos eller i vingarnas framkant sanit komprimeras;
därpå insprutas bränsle, blandningen antändes och expanderar våldsamt samt
avgår baktill genom munstycken, varvid planet drives framåt. Reaktionsdriften
lämpar sig bäst för höga hastigheler; vid starten får raket- eller propellerdrift
tillgripas. — Effekten på robotplanet V-l uppgavs motsvara c:a 725 hk från en vanlig
flygmotor, varvid bränsleförbrukningen skulle vara c:a 30 1 pr minut eller ungefär
densamma som för en G 000 hk vanlig flygmotor. Motorns verkningsgrad är sålunda
ytterst låg, medan konstruktionen i övrigt bedömdes som mycket raffinerad.
I Schweiz gjordes försök med omkastbara propellrar på flygplan; genom
back-gång bromsas planet vid landningen, varigenom rullsträckan kan minskas med en
tredjedel.
Några av de nödlandade amerikanska »flygande fästningarna» överlätos till
Aerotransport och byggdes om till trafikmaskiner för användning på långlinjer
efter kriget. Längden är 23% och spännvidden 31% m, flygvikten 25 ton och
aktionsradien 4G00 km vid en marschfart om 310 km pr tim. Upp till 24 passagerare
kunna medföras jämte 3 ton fraktgods.
Frågan om svenska storflygplatser diskuterades livligt, sedan en statlig
utredning för Stockholms vidkommande förordat Grillby vid Västeråsbanan (G5 km
från Stockholm) framför Väsby (25 km norr om staden). Det avgörande motivet
var därvid möjligheten till mycket långa startbanor, men behovet av sådana
bestreds på många håll, och Väsbyallernalivets fördelar i andra hänseenden
framhävdes starkt.
Till SJ levererades en serie ellok av ny typ, litt. M, avsedd särskilt för linjer med
starka stigningar. Liksom de några år gamla litt. F-loken ha de en motoreffekt om
3 000 hk, men dragkraften är större. De
sex drivaxlarna ha var sin motor, vars
moment via en fjäderanordning överföres
till drivaxeln. All elektrisk manövrering
sker på transformatorns
högspänningssida. Lokens exteriör skiljer sig från
tidigare elloks genom de låga ändpartierna.
— Vidare planerades motorlågsält om 3
à 4 vagnar, konstruerade för hastigheter
upp till 130 km pr tim. Motorstyrkan blir
1 200 hk pr lågsätt. — En snöslunga av
förbättrad typ levererades, särskilt
avsedd för de skånska linjerna, där de av
blåsten ofta särdeles hårt packade
snödrivorna visat sig omöjliga att forcera
med den för norrlandslinjerna
tillräckliga materielen. Slungan jämte tender
väger i tjänst 118 ton och har en längd av
18% m. Plogvagnen inrymmer längst fram
själva skovelhjulet med över 3 m
diameter. Hjulet drives av en 700 hk ångmaskin,
matad från en vanlig lokpanna. Vid
plog-ning skjutes vagnen fram av ett eller flera
lok, och snön slungas ut åt ena eller
andra sidan efter behag.
9
En rotorring till Midskogs kraftverk pd sin
specialbyggda transportvagn.
129
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
