- Project Runeberg -  Svenska Dagbladets Årsbok / Tjugoandra årgången (händelserna 1944) /
168

(1924-1944)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Strategisk uppmarsch på avtalsfronten. Av redaktör Th. Swedberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Strategisk uppmarsch pä avtalsfronten.

Av redaktör TH. SWEDBERG.

o

Aret 1944 ingick liksom det närmast föregående i arbetsfredens tecken.
Visserligen hade arbetarparten under hösten 1943 i stor utsträckning begagnat
rätten att uppsäga utlöpande kollektivavtal, men det räknades allmänt med att
borgfreden icke heller på detta område skulle komma att utsättas för några allvarligare
påfrestningar. Parternas båda huvudorganisationer, Svenska
arbetsgivareföreningen och Landsorganisationen, hade ådagalagt sin villighet till fredlig avveckling
av avtalskrisen genom att medverka till överläggningar om ett nytt ramavtal, även
indexavtalet kallat. Den 20 januari godkändes också definitivt ett av den
opartiske ordföranden, landshövding O. Ekblom, framlagt förslag om »rörligt tillägg
i kollektivavtal, vilkas giltighet var angiven alt utlöpa under tiden 1 januari—1
februari». Att förhandlingarna pågått så pass länge ansågs icke bero på att
dragkampen varit särskilt hård utan därpå, att man även denna gång ville följa
principen att åtminstone i fråga om de viktigaste riksavtalen uppgörelse borde föregå
ett beslut om likformiga dyrtidstillägg.

Enligt detta nya ramavtal skulle de rörliga tilläggen tills vidare utgå
oförändrade, d. v. s. i allmänhet med 20,7 procent på 1938 års genomsnittsförtjänst. Medan
de gamla reglerna för dyrtidstilläggets justering uppåt alltjämt kvarstodo, hade
emellertid de för anpassningen nedåt vid fallande levnadskostnader tidigare
gällande stoppen slopats. De hade ersatts med en bestämmelse, att arbetsgivarna ägde
rätt att uppsäga avtalet, därest levnadskostnaderna under avtalstiden skulle falla
till 220 — från 230 i det gamla avtalet. Det blev sedermera bekant, att arbetarparten
ursprungligen föreslagit 212, medan arbetsgivarnas första bud varit 240; det hela
var alltså en traditionell kompromisslösning. Arbetsgivareföreningens direktör
underströk i ett uttalande, att arbetsgivarna genom de gamla återgångsreglernas
slopande ingalunda frånkänt sig rätten att framdeles kräva behövliga
lönesänkningar, enär man endast bundit sig för avtalsperioden; efter denna hade båda
parterna fria händer. Genom den nya överenskommelsen var emellertid
arbetsfreden tryggad, så länge icke levnadskostnaderna avsevärt fördyrades.

Efter godkännandet av det nya ramavtalet blev det nu fart i de ännu pågående
kollektivavtalsförhandlingarna och uppgörelser åstadkommos utefter hela linjen.
Som regel inneburo dessa en prolongation av tidigare gällande avtal med allenast
smärre ändringar och tillägg, ehuru dock i åtskilliga fall en viss tendens till
höjning av lönenivån kunde konstateras.

Inom många fack drogo dessa förhandlingar ut på tiden med talrika
ajourne-ringar och även strejkhot. Särskilda förlikningsmän — ibland
förlikningskommissioner — lyckades dock avstyra allvarligare öppna konflikter. De under 1944
enda betydelsefullare undantagen förekommo vid restaurangerna samt i
slakteribranschen. Sedan i hotell- och restaurangfacket alltsedan årsskiftet avtalslösa
förhållanden rått, utfärdade Sveriges hotell- och restaurangpersonalsförbund i slutet
av mars successivt varsel om strejk och blockad beträffande arbetet i
festvåningarna vid flertalet restauranger i Malmö, Göteborg och Stockholm m. fi. städer,
vilka bebådade stridsåtgärder sedermera gingo i verkställighet. Konflikten bilades
den 29 april under medverkan av en särskilt förordnad medlingskommission. Nya
avtal, som berörde c:a 20 000 anställda, upprättades att gälla till årets slut.

Slakteristrejken hade en annan karaktär. Den utgjorde ett led i den strategiska
uppmarsch för kommande årets lönehöjningskampanj, vilken bebådades under

168

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:08:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svda/1944/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free