- Project Runeberg -  Svenska Dagbladets Årsbok / Tjugoandra årgången (händelserna 1944) /
185

(1924-1944)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teateråret 1944. Av Sten Selander

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Molander i många scener
bekräftade att han är nutida
svensk teaters ojämförligt
störste regissör och Sven-Erik
Ska-wonius skapat mycket
stämningsfulla dekorationer, visade
sig dock själva pjäsen vara
alltför mycket tom och oäkta
teater för att kunna gripa
åskådaren.

»Den heliga enfalden»
av Paul Vincent Carroll blev
minnesvärd främst tack vare
det utomordentliga samspelet
mellan Mai Zetterling som en
liten irländsk motsvarighet till
den heliga Bernadelte och Lars
Hanson som en despotisk,
intelligensaristokratisk och
miin-niskoföraktande prelat i exil
på landsbygden. Och därmed
är man framme vid Federico
Garcia Lorcas sydspanska
bondetragedi »Blodsbröllo p».
Dramatens sista och i många
avseenden märkligaste
föreställning under året. Lorcas
drama kanske kan
karaktäriseras som en scenisk ballad, vild,
djärvt stiliserad och storslagen,
där primitivt våldsam passion mästerligt förenas med sträng och stolt spansk
hållning. Alf Sjöbergs hetsigt rörliga regi gick i stort sett helt i skådespelets anda;
och Sven Erixsons och Härje Ekmans utomordentliga, i högsta grad kongeniala
scenbilder hörde till det vackraste någon stockholmsteater på länge visat fram»
Spelet var också genomgående gott och åtminstone på en hand lysande. Märta
Ekström i huvudrollen som brudgummens moder var praktfull, på en gång
urmodern, genom vars mun otaliga kvinnogenerationer talade, och bärarinnan av
en stolt och förnäm kultur. Som bruden gjorde Viveca Lindfors ett överraskande
lyckat återinträde vid talscenen; Olof Widgren kom som brudgummen särskilt i
frieriscenen med ett lyckligt kontrasterande inslag av komik; och Frank
Sundström utformade månens grandiosa monolog med överlägsen konst. Men också de
övriga medverkande bidrog var och en i sin stad till årets färgrikaste teaterkväll.

Vasateatern gjorde med Vilhelm Mobergs allmogedrama »Mans kvinna» en
betydande insats. I den kvinnliga huvudrollen gestaltade Birgit Tengroth
förvandlingen från ung flicka till färdig, varmblodig kvinna med ett temperament och
en fantasi som förtjänade slarka lovord; Erik Berglund var utmärkt som en milt
ironisk undantagsgubbe, och Margot Ryding gjorde Märits mor till den mest
genuina bondetypen i hela ensemblen. Fortsättningen av spelåret höll inte riktigt
vad början lovat. »Det var nära ögat», Thornton Wilders filosofiska spex
om mänsklighetens utveckling, gjorde — helt naturligt med tanke på de olika
resurserna — knappast samma intryck som vid framförandet på Göteborgs
stadsteater, trots att huvudrollen, mr Åntropos, gestaltades ojämförligt mycket bättre

185

Vid Svenska teaterförbnndets 50-årsjubileum mottog Inga Tidblad ur
kronprinsens hand första exemplaret av förbundets nijinstiftade
medalj för säsongens bästa skådespelarprestation.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:08:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svda/1944/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free