Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rundradion 1944. Av fil. lic. Sven Wilson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samt Radiotjänsts kammarorkester med Lars Erik Larsson som dirigent svarade
för den allvarliga musiken. Radiotjänsts underhållningsorkester under Sune
Wäl-dimir och Sven Sköld för den lättare musiken och Radiotjänsts dansorkester
under Thore Ehrling för den rena dansmusiken. Många gästdirigenter avlöste
emellertid de ordinarie och gåvo sålunda variation åt både programval och
utförande. BI. a. hade Radiotjänst förmånen att under året kunna helt engagera två
danska gäster, kapellmästarna Erik Tuxen och Mogens Wöldike, av vilken den
sistnämnde särskilt ägnade sig åt radions körverksamhet. Göteborgs radioorkester,
orkesterföreningarna i Malmö, Hälsingborg, Norrköping och Gävle samt ett
antal mindre orkestrar och tillfälligt sammansatta kapell gåvo ytterligare
omväxling för lyssnarna. Musikavdelningen svarade för i runt tal 45 % av
sändningstiden eller närmare hälften av årets alla programtimmar. Det är alltså
praktiskt omöjligt att exemplifiera musikavdelningens programinslag. Kanske böra
endast av den allvarligare musiken nämnas urpremiärerna för Sverige på
schweizaren Herman Suters körverk Le Laudi, Hindemiths symfoni i Ess och Arnold
Bax 6:e symfoni samt Hilding Rosenbergs nva oratorium örtagårdsmästaren.
En musikalisk nyhet, som väckte en livlig pressdebatt, var Radiotjänsts beslut
att fr. o. m. den 1 oktober icke längre använda Du gamla du fria som regelbunden
avslutning på kvällsprogrammet. I stället spelades alternerande med
nationalsången annan representativ svensk musik. Avsikten med denna nyordning var
att spara nationalsången till högtidligare eller allvarligare stunder i nationens
liv för att undvika risken av att den genom att dagligen återkomma skulle bli nött.
Landsorlsorganisalionen fick ett par nya tillskott under året: nya ombud i
Jönköping och Halmstad. I Jönköping färdigställdes också den svenska radions
modernaste landsortsstudio, som efter några provsändningar kunde invigas i
mitten av december. Landsortsombuden samlades under året till en gemensam
konferens i Stockholm, och flera av landsortsombuden fingo genom tjänstgöringar
på Stockholmskontoret tillfälle att närmare sätta sig in i stockholmskollegernas
erfarenheter. Den allt intimare kontakten med Radiotjänsts representanter i
landsorten gav också tydligt utslag i programstatistiken. Aldrig tidigare hade landsorten
så ofta varit företrädd i riksprogrammet. Ett närmande till lyssnarna ute i landet
skapades också genom ett flertal speciella folkbildnings- och skolradiokonferenser
i Blekinge, Småland och Norrland.
På den tekniska sidan kan antecknas byggandet av den på
rundradioutredningens förslag redan år 1943 beslutade radiostationen i Visby, som under slutet
av december kunde börja med sina provsändningar. Stationen hade visserligen
en begränsad räckvidd men i förening med den nyligen beslutade trådradion på
Golland torde den kunna ganska effektivt avhjälpa de tidigare ytterligt svåra
mottagningsförhållandena på vår isolerade ö i Östersjön. I övrigt försiggick en
fortgående modernisering av den tekniska apparaturen inom studiolokalerna i
Stockholm och landsorten.
Sändningstiden var under första delen av 1944 fortfarande knappt tilltagen.
Kvällsprogrammet slutade ända till början av december i regel kl. 22,15. Först
under årets sista veckor utsträcktes sändningstiden varje dag till kl. 23.
Sändningstiden för riksprogrammet för året var 3 613 timmar, för kortvågsprogrammen
936 timmar.
Licensökningen visade glädjande nog samma tendens som tidigare. Sverige
intog under 1944 fortfarande tätplatsen bland jordens radioländer och kunde vid
årets slut redovisa en licenstäthet av 274 per tusen invånare. Det totala
licensantalet som den 31 december 1943 var 1 709 012 hade vid årets slut stigit till
1 784 201. ökningen var överraskande nog nästan exakt lika stor som föregående
år, vilket visar att mättnadsgränsen ännu icke nåtts.
’216
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
