Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norden - Island
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Island.
Islands regeringar 1944:
Thördarsons ministär till 15 september, se Sv. D. Å. XXI.
Thörs ministär (från 15 september)
T h d r s, O., stats- och utrikesminister.
Magnusson, P., finans-, handels- och
jordbruksminister.
Jönsson, F., justitieminister.
Jönsson, E., kommunikationsminister.
Jakobsson, A., arbetsminister.
B j a r n a s o n, B., undervisningsminister.
Den stora, altt överskuggande händelsen på Island 1944 var att genom
alltingsbeslut och folkomröstning den dansk-isländska realunionen bröts, kung
Christian avsattes och republik infördes. Dessa åtgärder beslötos med
överväldigande majoritet. Innan full klarhet vunnits om att unionsbrytningen skulle
vinna flertal, höjdes dock röster för att man borde vänta med det slutliga
avgörandet till dess efter krigets slut fria förhandlingar i enlighet med unionslagen
kunde föras. Denna åsikt företräddes i alltinget av den socialdemokratiske
ledaren Stefan Johan Stefansson, som i varje fall icke var villig att medverka till ett
upphävande av unionslagen förrän efter den 19 maj, då den i unionslagen
stipulerade uppsägningsfristen utgått. Han förutsatte vidare att republik icke skulle
utropas förrän konungen efter krigets slut fått tillfälle att abdikera.
Uppskovssträvandena fingo dock ingen framgång. Med alla röster beslutade
alltinget den 25 februari förbundslagens upphävande och att detta beslut skulle
underkastas folkomröstning. Särskilt beslut fattades samtidigt om att danska
medborgare även efter förbundslagens upphävande skulle åtnjuta samma rättigheter
på Island som isländska medborgare. I mars antog alltinget den nya republikanska
författningen, enligt vilken en president skall väljas direkt av folket vart fjärde år.
Första gången skulle valet dock ske för endast ett år och genom alltinget. Genom
författningen begränsades presidentens befogenheter starkt. Om han skulle vägra
stadfästa något av alltinget antaget lagförslag, skulle detta likväl bli lag i avvaktan
på slutligt avgörande genom folkomröstning. I samband med författningsbeslutet
förklarade alltinget, att det funne det självklart, att det isländska folket beslutar
sig för att hålla fast vid det gamla frändeförhållandet och de kulturband som
knutit Nordens folk tillsammans, i det att Island vill deltaga i nordiskt samarbete
efter krigets slut. Viljan till fortsatt samhörighet med Norden underströks även
senare vid en rad solenna tillfällen — med särskild värme av riksföreståndaren
Sveinn Björnsson, vilken senare blev president. Samtidigt utvecklades dock
vikten av att vidmakthålla det nära samband, som under kriget utvecklats med
Förenta staterna.
Den 2 maj riktade kung Christian en vädjan till Islands statsminister om
uppskov med det definitiva beslutet så länge både Island och Danmark vore
ockuperade. Efter blott ett par dagar förklarade regeringen och de politiska partierna
att kungens budskap inte kunde ändra deras inställning. »Det är den isländska
nationens rätt, och endast dess rätt, att besluta om sin styrelseform.» Man
påpekade dessutom i isländsk press att Island icke vore ockuperat såsom Danmark
utan att förhållandet till Förenta staterna vore reglerat genom ett fritt avtal.
I folkomröstningen, som avslutades den 23 maj, avgåvos 70536 röster för
upphävande av unionen, 535 röster mot detta förslag och 600 blanka röster. För
republik röstade 68 862 medan 1 064 röstade emot och 1 547 blankt. Folkomröst-
’338
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
