Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När fredsbuden nådde Sverige - Den 7 maj den stora fredsdagen - Te Deum i Stockholms storkyrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ärkebiskop Eidem lät i
radion den 7 maj framföra en
hemställan om att
klockringning där så ske kunde måtte
iiga rum på morgonen den 8
maj, »som en fridshälsning till
det Norden, som åter blivit
fritt». En särskild kyrkbön
utsändes av ärkebiskopen.
På kvällen den 7 maj
uppvaktade Stockholms studenter
den norske ministern Esmarch
utanför legationshuset vid
Ba-nérgatan. Uppvaktningen hade
lockat väldiga
människomassor, och det beräknades att
minst 6 000 personer var
församlade utanför legationen.
Vid fredsmonumentet vid Eda
improviserades en
svensk-norsk brödrafest, vid vilken
bl. a. landshövding
Venner-ström talade.
Telegramtrafiken till Oslo
steg våldsamt efter
meddelandet oin kapitulationen, och vid
midnatt hade man i Stockholm
fått mottaga inte mindre än
omkring 4 000 telegram.
Den stora händelsen blev självfallet föremål för tidningarnas kommentarer. I
Svenska Dagbladets ledande uttalande hette det bland annat:
Norges befrielse var liksom diskonterad i samband med fiendens fall i Danmark men fyller
ändå alla goda svenskar med innerlig glädje. Intet av våra broderländer har varit så
hänsynslöst behandlat. Men dess folk bestod sitt prov på sätt som fyllt en värld med beundran. Vi
svenskar äro skyldiga norrmännen ett tack med en motivering som avviker från den vanliga.
Norges folk tog upp den vapenlösa striden mot främmande förtryckare och inhemska förrädare
på ett stadium, då fåkunnighet och feghet i förening ansågo ett »bråk» lika löjligt som lönlöst,
och förde den till seger. Denna skulle förvisso icke kunnat bärgas utan de allierades bistånd.
Men norrmännens, liksom senare danskarnas, merendels moraliska krigföring har dock varit
en eftertrycklig varning för alla tyranner, som i en oviss framtid skulle ge vika för frestelsen
att förgripa sig på ett nordiskt folk, och av detta »kulturförsvar» i ordets bästa bemärkelse skall
också Sverige hämta fördel och förtröstan.
Te Deum i Stockholms storkyrka.
Tisdagen den 8 maj klockan 8 ringde klockorna i Sveriges kyrkor in freden. I
Stockholm liksom på många andra håll i landet var tacksägelsegudstjänster
anordnade. Te Deum hölls i Stockholms storkyrka i närvaro av bl. a. kronprinsparet,
prins Gustaf Adolf och prinsparet Carl. Tal hölls av biskop Björkquist. På kvällen
var i Engelbrektskyrkan anordnad norsk tacksägelsegudstjänst med predikan av
biskop Arne Fjellbu, i Klara kyrka hade danska legationen anordnat gudstjänst, i
Engelska kyrkan hölls gudstjänster för den engelska kolonien samt för
holländarna i Stockholm.
Vid riksdagens sammanträde den 8 maj tolkade kamrarnas talmän den svenska
folkrepresentationens glädje och tacksamhet över att kriget i Europa nu var
avslutat. Riksdagen beslöt att till Danmarks riksdag, som samma dag åter
sammanträdde, avsända ett lyckönskningstelegram.
Två stockholmsflickor demonstrerar den 7 maj på
Kungsgatan sin glädje över krigets upphörande.
79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
