Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krishushållningen börjar avvecklas. Av redaktör K. O. Hammarlund - Liten men jämn köttranson föremål för många anmärkningar - Bränslefrågan det stora bekymret sista krigsåret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
något kött alls. Jag kan inte säga, sade statsrådet vidare, när den dagen kommer,
då denna svåra oeh mycket bekymmersamma ransonering kan avvecklas, men vi
strävar efter att nå dit så snart som möjligt.
Tilldelningen av matfett, som under det goda året 1944 var 25 procent större än
tidigare, måste under 1945 sänkas till den gamla kristidsnivån med 250 gram i
veckan. För ost och ägg var läget med en del variationer i stort sett oförändrat.
Äggransoneringen upphävdes vid årsskiftet.
Bränslefrågan det stora bekymret sista krigsåret.
Det stora bekymret under 1945 gällde bränslet. Kolimporten från Tyskland
upphörde redan hösten 1944. Bränslekommissionen hade räknat med en sammanlagd
vedmängd av 50 miljoner kbm under avverkningsåret 1944—45. Det var en
betydande kvantitet, som förut kunnat åstadkommas endast under rekordåret 1942—43.
Den gången var siffran 52,6 miljoner, men så hade man också anlitat arbetsplikt
för en hel årsklass värnpliktiga. Året före rekordåret var resultatet 44,7 miljoner
och året efter 43,1 miljoner kbm. Redan på ett tidigt stadium blev det tydligt, att
avverkningsplanen inte skulle kunna hållas. Det var ont om arbetskraft, tillgången
på verkskog i södra och mellersta Sverige började ta slut, och bristen på bilgummi
vållade transportsvårigheter. Slutsumman blev 35,2 miljoner kbm, d. v. s. endast
70 procent av programmet.
För att få avverkningarna rättvisare fördelade mellan skogsägarna hade BK
redan på nyåret 1944 avstått från den s. k. produktionsplikten. Avverkningstvånget
hade då alltsedan våren 1940 varit ett viktigt instrument för vedanskaffningen.
Få hösten 1944 stod det klart för kommissionen, att produktionsplikten måste
återinföras. Det i och för sig berömvärda förtroendet för frivillighetens princip hade
slagit slint. Som Sv. D. påpekade kunde det dåliga resultatet dock inte uteslutande
läggas skogsägarna till last. Av olika anledningar fattade regeringen sitt beslut om
produktionspliktens återinförande först på nyåret 1945. Åtgärden kom då för sent,
och läget hade under väntetiden ytterligare försämrats genom en envist olämplig
väderlek. Dessutom befanns Sverige ha 16 000 färre skogsarbetare än vid
föregående årsskifte.
Under vintern och våren vidtogs en rad anstalter för att stimulera
vedproduktionen: framkörningspremier, premiering av arbetskraften, s. k. rotvärdesgaranti,
prisjusteringar, skogsodlingsbidrag vid kalhuggningar o. s. v. Dessutom lovade
finansministern, att vid eventuellt förslag om krigskonjunkturskatt för 1946
inkomsten av skogsbruket skulle hållas utanför. Allt detta gjorde en viss effekt men
kunde dock icke på ett avgörande sätt påverka bränsleårets slutresultat. En
avsevärd del av veden måste stanna i skogen, fastän vägar motsvarande sträckan
Ystad—Haparanda plogats med bistånd av militära traktorer. På järnväg forslades
10 miljoner kbm ved, och det var ett rekord i sitt slag.
För bränsleåret 1944—45 togs i anspråk 44 miljoner kbm ved. Behovet för
följande år kalkylerades till 50 miljoner, men tillgången kunde inte värderas högre
än 35 miljoner. Det gällde sålunda att kraftigt reducera den ursprungliga
tilldelningsplanen både för hushållen och industrierna. Den s. k. nödplanen, som lades
upp i maj, avsåg en behovstäckning till i stort sett 75 procent av förbrukningen
året 1943—44. De tillfälligt hägrande utsikterna till kolimport i behaglig tid
mörknade efter hand. För fastighetsuppvärmningen räknades med 14 graders
medeltemperatur vid normal vinterkyla, eller 16 grader om vintern blev mild. För
industriens del yppades möjligheter att förbättra läget genom egna insatser från av
företagen förvärvade avverkningsrätter och licensfria bränslen. Särskilda
svårigheter vållades genom att den för bostadsproduktionen viktiga cementindustrien
måste överskrida sin bränsleplan. En ledsam omständighet var också att
kraftverken led brist på vatten under den nederbördsfattiga hösten och vintern.
116
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
