Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jordbruket vid ett vägskäl. Av redaktör Th. Swedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
milj. kr. och alltså cj översteg 4-procentsmarginalen för över- och underskott,
förelåg ej stipulerad förutsättning för allmän justering av jordbrukets prisnivå. K. M:t
hade dock utlovat en ny omräkning vid årsskiftet, och inför denna framfördes
under höstens lopp en del önskemål om prisförbättring, varvid det av RLF under
strejkhot framförda kravet på prishöjning med 3 öre för mjölk vid årsslutet väckte
en för jordbrukets goodwill knappast gagnelig uppmärksamhet.
Årets skördeutfall infriade tyvärr icke de stora förhoppningar, man vid årets
början hade anledning att ställa. På grund av det våldsamma regnandet i vissa
landsändar ansågs det till och med skäligt att där vidtaga vissa
kompensationsåtgärder. Tack vare tillgången på fodermedel kunde dock
mjölkproduktionskurvan ytterligare fortsätta den stegring, som kännetecknat de närmast föregående
årens utveckling. En bidragande orsak härtill var otvivelaktigt den förbättring i
kreatursstockens kvalitet, som blivit en följd av foderbristårens stora
nedslakt-ningar. Å andra sidan medförde denna av bättre fodertillgång möjliggjorda
förstärkning av ladugårdsbesättningarna en minskning i tillförseln av slaktdjur,
vilket nödvändiggjorde inknappningen av kött- och fläsktilldelningen. Detta i
förening med åtskilliga hjälpåtgärder, närmast åt de östra och västra grannländerna,
vållade en del krympningar av den egna livsmedelstilldelningen, vilken dock i
stort sett måste betraktas som tillfredsställande.
Förutom de med jordbrukets prisnivå direkt sammanhängande frågorna tilldrog
sig en på ett helt annat plan liggande jordbruksangelägenhet särskilt intresse
i riksdagen. Det var lagstiftningen mot vad som av förslagsställarna kallades
»olämpliga fastighetsförvärv» och som angavs föreligga, om det fanns anledning
antaga, att köparen ville förvärva fastigheten huvudsakligen för kapitalplacering
eller eljest i annat syfte än att själv ägna sig åt jordbruket på fastigheten. Denna
lag genomdrevs av den socialdemokratiska majoriteten mot av samtliga borgerliga
parter framförda betänkligheter.
Däremot förekom på modernäringens inre fronter en livlig verksamhet för
jordbrukets rationalisering såväl driftstekniskt som organisatoriskt. Redan på
våren fattades sålunda beslut om sådan omorganisation av Sveriges
lantbruksförbund, att detta förvandlades till en ekonomisk förening. I denna skulle icke blott
riksorganisationer utan även lokala organisationer vara medlemmar och
medverka till central kapitalbildning genom att göra viss kapitalinsats i förhållande
till årsomsättningen. På så sätt beräknades inom 5 år kunna hopbringas ett kapital
på 30 milj. kr.
En annan betydelsefull åtgärd var den överenskommelse, som träffades mellan
Lantbruksförbundet ocli RLF å ena sidan och Kooperativa förbundet å den andra
för att ersätta det 1936 ingångna s. k. kooperativa samarbetsavtalet. I detta
fastslogs till en början soin allmän princip, att den lägsta möjliga
mellanhandsmarginal skulle hållas vid försäljning av jordbruksprodukter och
jordbruksförnöden-heter. Parterna skulle vidare vid köp och försäljning medgiva varandra de
förmånligaste priser och villkor i övrigt, som beviljas annan jämförbar köpare
respektive säljare.
I och med att kriget tog slut kom jordbruksnäringen helt plötsligt att stå inför
ett jordbrukspolitiskt vägskäl. Visserligen skedde ingen omedelbar förändring
i fråga om livsmedelsknappheten i världen. På grund av den nu begynnande
hjälpverksamheten i de svårast krigshärjade länderna blev efterfrågan på livsmedel
snarare större än mindre, men jordbrukets med oro avvaktade fredskris började
under senare halvåret kasta en allt starkare skugga framför sig i form av en allt
livligare diskussion om den framtida jordbrukspolitiken. Och i avvaktan på de
av 1942 års jordbrukskommitté bebådade riktlinjerna framkom från i denna fråga
närmast intresserade parter uttalanden och önskemål, som i hög grad drog
uppmärksamheten till denna betydelsefulla näringspolitiska fråga.
123
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
