Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - President Roosevelts bortgång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Följande dag hedrades presidentens minne vid en gudstjänst i Engelska kyrkan.
Till mrs Roosevelt sände konung Gustaf följande telegram:
Mottag mitt djupaste deltagande i Eder och Eder familjs stora förlust. Jag är övertygad om att
medvetandet om vad Eder store make betytt för sitt land och för hela världen skall bringa Eder
viss tröst i sorgen. Gustaf R.
Och till president Truman avlät konungen detta telegram:
Djupt skakad av den tragiska underrättelsen om president Roosevelts plötsliga bortgång, ber
jag att få framföra mitt innerligaste deltagande i och mitt djupaste beklagande av den stora
förlust, som Förenta staterna, svenska folket och bela världen ha lidit genom denne store mans
bortgång. Gustaf R.
Statsminister Hansson avsände å svenska regeringens vägnar ett
kondoleans-telegram till president Truman.
Vid brittiska parlamentets sammanträde den 17 april hyllade premierminister
Churchill president Roosevelt i ett varmhjärtat tal, i vilket han bl. a. yttrade:
När jag blev premierminister och kriget bröt ut i hela sitt ohyggliga raseri, när vårt eget liv
och fortbestånd låg i vågskålen, var jag redan i den ställningen att jag kunde telegrafera till
presidenten på basis av en bekantskap som hade blivit ytterst intim och för mig ytterst angenäm.
Denna fortfor under världskampens alla år till förra torsdagen, då jag erhöll mitt sista
meddelande från honom. Dessa meddelanden visade inga tecken till avmattning av hans vanliga klarsyn
och kraft med avseende på brydsamma och invecklade frågor. Denna korrespondens, som
utökades kraftigt då Förenta staterna inträdde i kriget, omfattar i båda riktningarna över 1 700
meddelanden. Många av dessa var långa. Till denna korrespondens kommer våra nio möten, omfattande
sammanlagt omkring 120 dagar av intim personlig kontakt.
Jag fick stor beundran för honom som statsman, politiker och krigsledare. Jag kände den
största beundran för hans uppriktiga ocli inspirerande karaktär, hans livsåskådning, och en
personlig aktning, en hängivenhet, som jag måste erkänna att jag saknar förmåga att ge uttryck åt i dag.
Det är en förlust, i sanning en bitter förlust för mänskligheten, att lians hjärta har upphört att
slå för alltid. President Roosevelts fysiska lidande var honom en svår börda. Det är ett under att
han stod ut med den genom de många vilda, stormiga åren. Inte en på tio miljoner skulle, svårt
drabbad och vanför såsom han var, ha gjort försöket att kasta sig in i ett sådant liv av fysisk
och andlig kraftansträngning och hårda ocli oavlåtliga politiska strider. Inte en på en generation
skulle ha lyckats.
Det fanns under detta krig inte ett ögonblicks tvivel om på vilken sida hans sympatier låg. Han
förlorade aldrig tron på Storbritannien. Den brittiska nationens hållning då vi stod helt ensamma
fyllde honom och massor av hans landsmän med de varmaste känslor gentemot vårt folk. Han
och de upplevde blitzen under den svåra vintern 1940—41 då Hitler hade föresatt sig att radera
ut vårt lands städer. Det råder intet tvivel om att han kände blitzen lika mycket som någon av
oss, ja kanske mer, ty fantasien är ofta mera plågsam än verkligheten.
Intet tvivel råder om att britternas och framför allt londonbornas hållning tände en eld i
amerikanska bröst som var långt svårare att släcka än de bränder som vi genomled. Det rådde även
vid den tiden en vida spridd oro i Förenta staterna för att vi skulle invaderas av Tyskland, som
gjort fullständiga förberedelser härför, på våren 1941. I februari sändes den nu bortgångne mr
Wendel Willkie till England —• mr Willkie, som ehuru presidentens politiske motståndare och
motkandidat, hade samma uppfattning som han på många viktiga punkter. Mr Willkie medförde
ett brev från mr Roosevelt som presidenten hade skrivit med egen hand. Detta brev innehöll
Long-fellows berömda strof:
Sail ön, o ship of stale,
Säll ön, o union strong and great,
Humanity with all its fears,
With all its hopes of future geers.
Is hanging breathless ön thy fale.
(Segla vidare, o statsskepp, segla vidare, o starka och stora union! Mänskligheten med alla sina
farhågor och alla sina förhoppningar för framtida år väntar andlöst på att få se vad ditt öde
månde bli.)
Han hade fört sitt land genom dess värsta faror och prövningar. Segern bestrålade honom med
sitt starka och stadiga ljus. Under fredens dagar hade han vidtagit och stabiliserat grundvalarna
för det amerikanska livet och sammanhållningen. Under kriget hade han fört en stor republiks
styrka, makt och ära till en höjd som ingen nation i historien tidigare uppnått.
För oss återstår endast att säga, att med Franklin Roosevelt dog den störste amerikanske vän
som vi någonsin har haft, den störste kämpe för friheten som någonsin har kommit med hjälp
och uppmuntran från den nya världen till den gamla.
.208
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
