Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inrikespolitisk översikt. Av redaktör E. W. Lundgren - Neutralitetens efterdyningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jan av år 1941 decliiffrerades av det svenska försvaret. Dagsposten nämndes i 200
sådana uppsnappade telegram.
En tidning i London uppgav i maj, att dokument i Berlin hade avslöjat, att
en mycket hög svensk officer vid vissa tillfällen under kriget hade stått i
synnerligen intim kontakt med den tyska generalstaben. Den åsyftade officeren,
chefen för kommandoexpeditionen generalmajor Henry Kellgren, meddelade med
anledning härav, att han hade handlat i samråd med utrikesdepartementet och
dåvarande överbefälhavaren. Kontakten hade pågått i sex år. Officiell
bekräftelse härpå gavs i en kommuniké, varjämte utlovades, att utrikesdepartementet
skulle utgiva en publikation angående tyske militärattachén generallöjtnant von
Uthmanns telegram till Berlin, vilka dechiffrerades i Stockholm. Den utlovade
vitboken förelåg i början av juli. Kellgren beskrev i boken von Uthmann som den
starke mannen på tyska legationen. Den allmänna instruktion, som Kellgren hade
fått av den politiska och militära ledningen, hade haft innebörden »håll honom
för f—n på gott humör». Kellgren erkände, att han hade lämnat von Uthmann
många upplysningar, men han förklarade sig ha tillämpat samma princip
beträffande de allierade attacheerna. Enligt Kellgren existerade en differens i
vissa frågor mellan den militära och den politiska ledningen, von Uthmann
försökte — ansåg Kellgren — spela på denna motsättning och gav Berlin det
intrycket, att han hade den svenska militärledningen i sin hand. De tyska
rapporterna till Berlin, som dechiffrerades i Stockholm, byggde ofta på
missuppfattningar eller försköningar av verkligheten till Tysklands favör.
En diskussion uppstod i början på året kring en av kommendörkapten G. E. F.
Boldt-Christmas utgiven bok »Voro vi neutrala?», däri amiralerna Tamm,
Simonsson och Lindsström utpekades som ledande representanter för en tyskorienterad
riktning inom marinen. Bl. a. påstods i boken, att av Boldt-Christmas som
marinattaché i London lämnade rapporter läckte ut till Berlin efter några veckor.
Chefen för marinen amiral Strömbäck tillbakavisade anklagelserna mot marinen.
Som svar på en fråga i riksdagen meddelade försvarsministern senare, att så vitt
man kunnat utröna refererades i de nämnda rapporterna inga hemliga
handlingar.
I början av juni blev det bekant, att tjänsteförrättande chefen för arméstaben
under sommaren 1941 överste H. O. Hægermark på order av arméchefen
generallöjtnant I. Holmquist utsände ett cirkulär till ett 40-tal svenska officerare, enligt
vilket ett tiotal kunde i studiesyfte få anmäla sig till krigstjänst vid tyska förband
på östfronten. Fyra dagar senare återkallades cirkuläret. Försvarsdepartementet
gjorde en undersökning med anledning av dessa uppgifter. Resultatet härav
förelåg i juli. Det framgick, att dåvarande överbefälhavaren general O. Thörnell hade
ansett tillfället lämpligt att skaffa svenska officerare krigserfarenhet. Tyskarna
hade velat rekrytera ett större förband för östfronten, men detta projekt hade
avvisats av utrikesminister Günther. Ett förslag om att ett mindre antal svenska
officerare skulle tjänstgöra vid den tyska östfrontsarmén hade i sin tur avböjts
av Berlin.
Strax innan finske inrikesminister Leino i november skulle besvara en
inter-pellation om statspolisens verksamhet, offentliggjorde han en rapport, enligt
vilken finska underrättelseväsendets arkiv, bl. a. innehållande 100 lådor chiffertext,
på våren 1945 kort tid före vapenstilleståndet med Ryssland skulle ha sålts till
Sverige för en kvarts miljon kr. och överförts hit. Med den hemliga transporten
skulle ha följt 750 personer, utgörande personal ur hemliga underrättelseväsendet
jämte familjer (»Stella Polaris-affären»). Enligt en några dagar senare av den
svenske försvarsstabschefen publicerad kommuniké hade intet köp av det finska
underrättelseväsendets arkiv ägt rum. Detta hade av representanter för de finska
myndigheterna deponerats hos privatpersoner i Sverige. Endast radiomateriel
66
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
