- Project Runeberg -  Svenska Dagbladets Årsbok / Tjugofjärde årgången (händelserna 1946) /
118

(1924-1944)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svinesundsbrons invigning - »Spökbomberna»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

till Sveriges folk uttala ett varmt tack för den hjälp svenskarna bringat de
norrmän, som under kriget varit tvungna att lämna sitt land för att undgå de tyska
inkräktarna. Jag har, sade konungen, både under och efter kriget talat med många
norrmän som av denna orsak passerat svenska gränsen och alla har uttryckt sin
tacksamhet för den hjälp som den svenska gränsbefolkningen givit dem.
Konungen uttalade vidare sitt varma tack till Svenska röda korset för den hjälp detta
givit Norge under de gångna tunga åren. Norska folket skall aldrig glömma den
hjälp som Svenska röda korset lämnade vid befrielsen av de i Tyskland fångna
norrmännen, en insats som alltid skall stå som ett monument över humanitärt
arbete. Måtte nu denna bro stå som en symbol för ett nytt element i vänskapen
mellan våra två folk, sade konungen till sist, ooh förklarade Svinesundsbron
öppnad för allmän trafik.

Sedan konungen och kronprinsen klippt av var sitt band som spänts över bron
gick man först över till norska sidan och därpå åter tillbaka till den svenska.
Återfärden skedde sedan i bil till Strömstad, där invigningsmiddag var anordnad,
i vilken de kungliga deltog.

"Spökbomberna"

-l r\ /. S kommer alt ihågkommas bl. a. som
J- / t: O »spökbombernas» år. En mängd mystiska
I.iusfenomen på himlavalvet iakttogs nämligen i
skilda delar av landet, blev föremål för växande
uppmärksamhet i pressen och gav upphov till
åtskilliga mer eller mindre fantasifulla
spekulationer och gissningar. Fenomenen fick många
namn, t. ex. »eldklot», »eldkula«, «spükraket«,
«spökbomb», »spökprojektil», «rymdprojektil« och
»radiobomb». Någon fullt tillfredsställande
klarhet i saken vanns ej under årets lopp.

Redan i februari kom det några rapporter 1
tidningarna om »lysande eldklot» (i Norrland)
och »mystiska eldsken» (i Uppsalatrakten ocli i
Skåne), men först i maj blev fenomenen
vanligare och särskilt talrika i juli och augusti.
Sedan kom rapporterna sparsammare och upphörde
så småningom alldeles. Iakttagelserna varierade.
I Landskrona observerade man sålunda i slutet
av maj »en eldkula med svans» eller «en
ving-lös, cigarrformad kropp av ett mindre flygplans
storlek, vilken med jämna tidsintervaller
sprutade ut gnistkvastar från stjärten», över
Eskilstuna tyckte man sig den 11 juni se »en
silverglänsande bomb«, medan ett lag banarbetare i
Hudiksvallstrakten den 13 juli på 150 m höjd
upptäckte ett föremål som var ett par meter långt
och hade bakåtböjda vingar. I mitten av juli
såg man »spökbomber» lite varstans i landet, ocli
från en badstrand i Medelpad tillvaratogs
splitter, som antogs härröra från en projektil.

De ymniga rapporterna från Sverige om
rymd-projektiler började intressera utlandet, och Sv
D:s Londonkorrespondent kunde sålunda i
början av september konstatera, »att de flygande
projektilerna över Sverige numera tillhör den
brittiska pressens standardämnen». En tysk
raketexpert uttalade för en New York-tidning som sin
mening att det här var fråga om en V2-bomb,

som ryssarna experimenterar med vid
Peene-münde i norra Pommern, och Daily Mails
förnämste utrikesreporter, som farit särskilt till
Stockholm, konstaterade, att svenskarna
visserligen »övergivit tanken på att bomberna är
riktade mot Sverige, men de tycker inte om att
luftrummet över deras land utsättes för
experiment». Den ansedda engelska tidningen
Manchester Guardian skrev bl. a.: »Ingen har sagt
vem som sänder ut projektilerna på deras
färder, men det fordras inte mycken fantasi för
att se ryska ingenjörer, tvivelsutan assisterade av
lydiga tyska vetenskapsmän, arbeta från
forsk-ningsstationer längs östersjökusten. Ryssland
kunde naturligtvis ha funnit ett mera hemligt
skjutfält, men förmodligen har det ingenting emot att
avslöja en smula om sina leksaker, alldeles som
USA låter oss få veta åtminstone så mycket om
sin bomb att vår respekt för den hålls uppe».

Den 11 oktober delgav försvarsstaben sin syn
pä fenomenen. I stabens rapport heter det bl. a.:

Av omkring 1 000 rapporter som inkommit till
försvarsstaben anses omkring 80 procent
sannolikt vara celesta ljusfenomen. Återstående
rapporter rör föremål av olika form, i regel kombinerade
med ljus- och ibland även ljudfenomen. De flesta
iakttagelserna är mycket vaga och måste
behandlas med stor skepsis. I några fall har dock
otvetydigt bestämda iakttagelser gjorts, som icke kan
hänföras till naturfenomen eller fantasifoster
och icke heller enligt gjorda undersökningar kan
avse svenska flygplan. Några projektilbanor kan
icke med säkerhet framkonstrueras. Vid intet
fall av nedslag har framkommit något, som kan
tyda på att materialet skulle härstamma från
något slags rymdprojektil. I vissa sjöar har
mycket ingående efterforskningar gjorts på grund
av förmodade nedslag. Hittills föreligger
emellertid icke några fynd, som kan förmodas
härröra från vapen av V-typ.

118

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:09:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svda/1946/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free