Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stockholmskrönika 1946. Av redaktör Alf Grandien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En följd av bebyggelsens förskjutning i riktning mot de södra förstäderna var
att nya kommunikationsleder måste anordnas mellan Söder och Norr. Den mest
trängande av dessa var en ny bro över Strömmen, avsedd att avlasta Norrbro
från den alltmera växande trafiken. Denna nya bro förlades mellan
Skeppsbrohörnan nedanför Slottet och mynningen av Kungsträdgårdsgatan. Den
betecknades uttryckligen som provisorisk, och detta underströks ytterligare genom att
bropelarna byggdes av trä. För att föra fram spårvägslinjerna måste ett ingrepp
göras i Kungsträdgården, varvid det behövliga området uppläts på endast fem
år. En häftig strid föregick brons tillkomst. Från företrädarna för framför allt
de estetiska intressena yrkades att den nva trafikleden skulle utföras i form av
en tunnel. Därigenom skulle kostnaderna ha högst avsevärt höjts, men det
avgörande vid stadsfullmäktiges beslut var att någon tillfredsställande lösning av
problemet med ventilation av en tunnel, avsedd även för motorfordon, icke kunde
presteras. Den provisoriska bron blev obestridligen ett skärande ingrepp i
Stockholms skönhet, och detta på en av stadens känsligaste punkter. Den stadsbild,
som är känd genom prins Eugens tavla över slottet från Blasieliolmssidan, blev
helt spolierad.
Nya broförbindelser blev nödvändiga även på andra håll. Från Södergatan
måste en ny bro dragas fram till trakten av Tegelbacken, som i samband därmed
måste byggas om. En stor park planerades där Tegelbacken nu ligger, varvid en
del byggnader vid Vasagatan måste rivas. Något beslut därom hann icke fattas,
men däremot beslöt man uppföra en provisorisk viadukt över järnvägsspåren vid
Tegelbacken. En följd av detta beslut blev att en stor del av de gamla träden vid
stationsområdets södra del måste offras. Trafiken hade därmed krävt ett nytt
offer av Stockholms skönhet. Den ersättning, som en gång måste komma, tedde
Arbetet mecl den provisoriska viadukten vid Tegelbacken tog sin början på hösten, och snart
stod Nils Ericson-statyn i Järnvägsparken som kringskuren kung.
121
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
