Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krishushållningen — ett bakslag. Av redaktör K. O. Hammarlund - Ont om kol men gott om ved - Aldrig en sådan brist på folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
selsatta i skogarna eller 4 000 mer än ett år tidigare. Men vi har långt kvar till
förkrigsårens förhållanden, sade överdirektör K.-iG. Ljungdahl, när han den 1 juli
tillträdde posten som bränslekommissionens ordförande. Kolimporten var
visserligen stadd i ökning men hade icke tillnärmelsevis nått en sådan omfattning, att man
kunde undvara inhemska ersättningsbränslen. Oljeimporten var större än före
kriget, men den kunde icke lösa bränsleproblemet, även om oljan var ett
utomordentligt värdefullt tillskott.
Till grund för den på våren uppgjorda bränsleplanen låg en beräkning att för
bränslesäsongen 1946—47 kunna ta i anspråk 4,5 miljoner ton stenkol och koks.
Bränslebehovet skulle kunnat fyllas till 44 procent med kol och koks, till 11
procent med eldningsolja, 38 procent ved och 7 procent svensk kol och torv. Om
stenkolsimporten kom att ligga i överkant mot vad som beräknats blev däremot
koksen en besvikelse, och detta drabbade huvudsakligen hushållen. Lyckligtvis blev
framtransporten av veden gynnsammare än någon gång förut.
Som leverantör av stenkol var England helt ur räkningen. Inte heller Tyskland
hade några större chanser till export. Vi var därför hänvisade till Polen och
Amerika. På den under normala förhållanden otänkbara bränsletransporten över
Atlanten byggdes bl. a. hela vår gasverksförsörjning. Av den stenkol som kom in fick
vi mot årets slut en tredjedel från Amerika och resten från Polen. Koks kom från
Polen, Ruhr, Belgien, Holland och Amerika, men möjligheterna att få tillräckliga
kvantiteter var inte stora. I den allmänna koksfördelningen i Europa var den
svenska kvoten icke så stor som man kunde önska.
Varmvattenberedning var tillåten under ett par perioder första halvåret och
sedan efter den 1 oktober.
Gasen ransonerades under nästan hela året i Stockholm och en del andra större
städer, men ransoneringen upphävdes i behaglig tid till julförberedelserna.
Aldrig en sådan brist på folk.
Både för dagen och på längre sikt gäller det att utnyttja arbetskraften så
effektivt som möjligt och att tillse att alla reserver kommer till användning. Detta
yttrande av landshövding A. Thomson, då han den 1 juli lämnade chefskapet i
arbetsmarknadskommissionen, karakteriserade läget. Det var längesedan kommissionen
hade till huvudsyssla att bekämpa arbetslöshet. Årets bekymmer var att få
arbetskraften att räcka till för alla de gamla och nya uppgifterna. Det hade aldrig varit
en sådan brist på folk. Att de stora och invecklade arbetskraftsproblemen ändå
klarades så pass bra berodde, sade landshövdingen, på det arbete som utfördes
centralt och lokalt av tjänstemännen inom arbetsmarknadskommissionen och
arbetsförmedlingen. Det var därför också skäligt att det definitiva förstatligandet av
arbetsförmedlingen snart kunde sättas i verket. Som ett viktigt önskemål
betecknades en uppbromsning av den enorma expansionslusten.
Befolkningssammansättningen i Sverige komme ju åtminstone fram till slutet av 1950-talet att vara sådan
att det icke kunde frambringas arbetskraft för en expansion på samma sätt som
under 1930-talet. I detta sammanhang uttalade sig också landshövding Thomson
kritiskt mot årets talrika utställningar och mot rikslantbruksmötet, vilka tagit
många arbetsdagar från nödvändigare uppgifter.
Under sommaren tillsattes en beredning för att undersöka möjligheterna att
erhålla utländsk arbetskraft. Senare på året bedrevs underhandlingar härom i
Italien. Vissa förhoppningar hystès om hjälp med kvalificerad arbetskraft till
järnindustrien.
Inom praktiskt taget hela näringslivet har det rått brist på arbetskraft, sade
AK-ordföranden riksdagsman K. J. Olsson vid en återblick på året. Denna brist var på
flera håll ganska besvärande, inte minst inom vissa industrier för framställning av
byggnadsmaterial.
132
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
