Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturen 1946. Av Gösta Attorps - Litteraturhistoria och essayer - Internationella Pennklubbskongressen i Stockholm - Nordisk författarkonferens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Knut Jaensson: Essayer.
Klara Johanson: Det rika stärbhuset.
Melker Johnsson: Ledmotiv.
Dagmar Lange: Pontus Wikner som
vitter författare.
Erik Hjalmar Linder: Hjalmar
Gullberg.
S. Neander Nilsson: Är svensken
människa? (En svensk självprövning).
Göran Schildt: Gide och människan.
Torsten Sondén: Tegnérs psykiska
ohälsa.
K. A. Svensson: Vilhelm Ekelund.
Brita Tigerschiöld: J. P. Jacobsen och
hans roman Niels Lyhne.
Esaias Tegnér: Studier till hans person ooh verk. Minnesskrift utgiven av
Lunds universitet.
Här kan nämnas också »Före Röda Rummet. Strindbergs ungdomsjournalistik i
urval av Torsten Eklund».
En antologi av betydelse var Knut Hagbergs »Den kristna tanken».
Internationella Pennklubbskongressen i Stockholm.
Adertonde internationella Pennklubbskongressen hölls i Stockholm i början av
juni. Det var en uppskjuten kongress, ty egentligen skulle den ha hållits i
Sveriges huvudstad redan i september 1939, men då fick den »världshistoriskt
förhinder», som Svenska Dagbladet erinrade om i sin femspråkiga hälsning till
kongressens deltagare.
Omkring 400 författare från 27 länder bevistade kongressen, och egentligen var
det bara Ryssland som saknades. »Deras uteblivande förnams som om en kall hand
lagts över kongressen», skrev senare den engelska Times och fortsatte: »Men i
varje fall visade polackernas, rumänernas, tjeckernas, finnarnas och ungrarnas
närvaro, att om någon tror att det finns en järnridå i Europa, så har denna i varje
fall öppningar.»
De svenska arrangemangen blev föremål för många lovord, och särskilt prisades
prins Wilhelm, som i egenskap av den svenska Pennklubbens ordförande stod i
spetsen för värdskapet, för sina insatser. Öppnandet ägde rum i Konserthuset den
3 juni, men redan dagen förut, en söndag, hade det varit mottagning i
Nationalmuseum, och pninis Eugen hade förevisat sitt Waldemarsudde. Vid öppnandet
hälsades deltagarna välkomna av prins Wilhelm. Första dagens förhandlingar
avslutades med animerad bankett på Hasselbacken. Andra dagen diskuterade man bl. a.
diktarens sociala funktion, yttrande- och pressfrihet m. m., och tredje dagen
beslöt man efter en hetsig debatt att Pennklubbarna emellan utbyta svarta listor
med namn på samarbetsförfattare. Den 6 juni var det en ståtlig avskedsbankett i
Gyllene salen.
»Pennkongressen gick i fridsamhetens och de återknutna vänskapsbandens
tecken», konstaterade Olof Lagercrantz i Sv. D. »Att tolka allt till det bästa och
vara samman som vänner blev kongressens menlösa motto, kanske det enda motto
som under nuvarande övergångstid är möjligt.»
Nordisk författarkonferens.
Sista söndagen i november var det åter litterärt möte i Stockholm, men den här
gången var det ett hundratal författare från de fem nordiska länderna som
samlades till konferens i Saltsjöbaden. Föreningen Norden, Sveriges författarförening
och Kooperativa förbundets Vår gård stod för inbjudan. Hela den kommande
veckan ägnades åt diskussioner i olika ämnen. Man debatterade bl. a. pessimismen
inom den nyare litteraturen, gammal och ny roman, kritiken som litterär
vägledare för publiken, effektivare bokspridning samt författarna och filmen. Mötet
avslutades den sista november med att Stockholms stad bjöd på fest i Stadshuset.
152
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
