- Project Runeberg -  Svenska Dagbladets Årsbok / Tjugofjärde årgången (händelserna 1946) /
176

(1924-1944)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Filmen 1946. Av Ellen Liliedahl - Den utländska repertoaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Filmen 1946.

Av ELLEN LILIEDAHL.

Två månaders biografstängniing på grund av en avtalskonflikt mellan
biograf-ägarna och personalen föranledde en minskning av antalet framförda filmer
under 1946 i jämförelse med närmast föregående år. Trots att sålunda en hel mängd
premiärklara filmer förelåg vid årsskiftet, uppgick de under året framförda
svenska nyheterna till 34. Några klart lysande konstnärliga toppar kunde knappast
noteras — liksom inte heller alltför svåra klavertramp. Till de bästa får hänföras
Europafilms »Åsa-Hanna» lefter Elin Wägners roman, omarbetad för filmen av
Barbro Alving och regisserad av Anders Henrikson, en dramatiskt och filmatiskt
jämn och vägande produkt, utmärkt spelad framför allt av Aino Taube i titelrollen
och Edvin Adolphson som handelsmannen Fransson. Mindre kongenial med
originalets anda och ton men i sin art synnerligen verkningsfull och välgjord var Olle
Hedbergs »Iris och löjtnantshjärta» i Alf Sjöbergs filmåtergivning från Svensk
Filmindustri, intensiv i bilddramatik och situationsspänning och med poetiskt
skimmer kring det förtjusande unga paret Mai Zetterling—Alf Kjellin. Det
likartade temat i Harald Beijers »Brita i grosshandlarhuset» hade av Åke Öhberg
utformats mera dämpat och nyanserat men med utomordentligt säker miljö- och
människoskildring till en film, vari Eva Dahlbeck hade ett remarkabelt genombrott i
titelrollen och ryckte upp i tätplats bland de unga filmartisterna.

Kraftfull och färgstark framställning av de ledande rollerna utmärkte även Karl
Staaffs skådespel »Johansson och Vestman» (Filmindustri), som i filmversion av
Rune Lindström och Olof Molander framfördes med Holger Löwenadler och Sture
Lagerwall. »Ödemarksprästen» (Sandrew-produktion) hette en likaledes av Rune
Lindström signerad fri omdiktning av Hornborgs roman med samma namn, ett
drama från 1700-talets lappländska obygd. Majestätiskt sköna naturscenerier
inramade stycket, som hade flera scener av dramatisk demoni kring den kämpande
prästen och en av penning- och maktbegär besatt gruvägare, men en viss
melodramatisk otymplighet hindrade filmens framgång. Arnold Sjöstrand hade emellertid
en personlig succé som den sadistiske herremannen, en avgrundsande i
spetsmanschetter och rokokoperuk.

Nils Poppe producerade sig för året framgångsrikt i två av honom själv regisserade
filmer, Pengar (Fribergs) och Ballongen (Filmindustri), där hans personliga
clownkomik utvecklades friare än någonsin tidigare. Särskilt den förstnämnda var
med sin blandning av vemodig livsfilosofi och dåraktiga farsinslag en muntration
i rent chaplinsk anda. Av årets tre Hasse Ekman-filmer (Europafilm) lyckades den
fingerfärdige författaren-regissören bäst med »Medan porten var stängd», en
tragi-komedi kring människoöden i ett Östermalmshus som var både välspunnen och
välspelad av en rad utmärkta skådespelarkrafter med Tollie Zellman i spetsen.
Den oroliga och smått geniala talangen Ingmar Bergman skrev och regisserade
»Kris» (Filmindustri), en melodram efter en dansk pjäs som trots överdrivet
effektsökeri visade lejonklon hos författaren-regissören och gav Stig Olin tillfälle
till en utmärkt framställning av en depraverad yngling, samt »Det regnar på vår
kärlek» (prod. Marmstedt), ett vårligt skälmeri med spets mot det byråkratiska
samhället, med rätta mottaget som uppfriskande artistiskt inslag i den svenska
produktionen. Årets Edvard Persson-film, »Klockorna i Gamla stån» (Europafilm),
går till hävderna som den första långfilmen i färg.

Den utländska repertoaren
dominerades alltjämt kvantitativt av Hollywoodfilmerna. Den svenska
storstjärnan Ingrid Bergman lyste upp tre av dem, den humörfriska kostymkomedien »Högt

176

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:09:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svda/1946/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free