Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utrikespolitisk översikt. Av fil. dr K. G. Bolander - Fredsförhandlingarna - De fem frederna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utrikespolitisk översikt 1946.
Av fil. dr K. G. BOLANDER.
Fredsfördragen med Tysklands fem »vasallstater» utarbetades under 1946 och
Förenta nationerna konstituerades och höll sammanträden i London och New
York. Men året kännetecknades också av svåra slitningar mellan de anglosaxiska
stormakterna och det s. k. östblocket, bestående av Sovjetunionen, Vitryssland,
Ukraina, Polen, Jugoslavien och Tjeckoslovakien. Sammanstötningarna, som gällde
intressen i de mest skilda delar av världen och delvis hade atombomben som
bakgrund, ägde framför allt rum i säkerhetsrådet. De brittiska och amerikanska
zonerna i Tyskland sammanslogs ekonomiskt. I Frankrike fick den fjärde
republiken sin författning, i Italien och Bulgarien störtades monarkien men i Grekland
återkallades kung Georg. England förde fruktlösa förhandlingar med Indien, där
läget förvärrades, med Egypten och om Palestina. I Indokina utbröt uppror. I USA
som drabbades av stora strejker, vann republikanerna majoritet i kongressen.
Fredsförhandlingarna.
I enlighet med det procedurbeslut som fattats vid konferensen i Moskva
föregående jul, sammanträdde de fyra storas utrikesministrar den 25 april i Paris för
att utarbeta preliminära förslag till fredstraktater med Italien, Bulgarien,
Rumänien, Ungern och Finland. Meningsmotsättningarna, särskilt i fråga om Triest,
visade sig emellertid vara så stora att knappast några framsteg gjordes, och först
sedan förhandlingarna återupptagits efter en månads ajournering nåddes den 12
juli enighet på de flesta punkter. Åtskilliga viktiga frågor återstod dock olösta.
Fredsfördragen förelades därpå en konferens, som sammanträdde i Paris den 29
juli och till vilken de fyra stormakterna inbjudit 17 andra allierade nationer, som
aktivt deltagit i kriget. Även de fem f. d. fienderna fick framlägga sina synpunkter.
Konferensen blev stormig. De mindre makterna, ledda av Australien, opponerade
sig mot stormakternas försök till diktamen och gjorde upprepade ehuru i
huvudsak fruktlösa försök att få procedurreglerna ändrade i mera demokratisk anda. De
fyra stora lovade dock att vid det slutliga redigerandet av fördragstexterna ta
hänsyn till önskemål, som samlat majoritet på konferensen.
Pariskonferensen blev mera långvarig än man beräknat, såväl som följd av de
vittgående krav som framfördes av östblocket som av den kritik, som många av
de övriga staterna riktade mot förslag, vilka de betraktade som okloka eller
orättfärdiga, och arbetet avslutades inte förrän den 15 oktober. Inte ens då hade
emellertid beslut kunnat fattas på alla punkter.
Turen kom nu åter till utrikesministerrådet, som sammanträdde i New York den
4 november samtidigt med att FN:s förhandlingar pågick där. Då anglosaxerna
förlorade tålamodet och hotade med att avsluta separata freder föll Molotov undan,
och i början av december förelåg de fem fördragstexterna klara.
De fem frederna.
De fem traktaterna följde samma mönster och innehöll många gemensamma
bestämmelser, bl. a. om skydd för de mänskliga rättigheterna. Alla
ockupationstrupper skulle dras tillbaka inom 90 dagar efter ratifikationen med undantag av
de trupper ryssarna behövde i Ungern och Rumänien för att trygga sina
förbindelser till Österrike.
De territoriella förändringarna innebar att Italien avträdde distrikten Tenda
och Briga samt Mont Genis till Frankrike, allt område öster om den s. k. franska
272
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
