Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norden 1946. Av Ejnar Fors Bergström - Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
detta »tvangströyeforslag». Man framhöll bl. a. att lagförslaget stod i strid mot
norska grundlagens stadgande.
I slutet av året framkallades ett hetsigt meningsutbyte mellan partierna av den
utförliga första redogörelsen från den s. k. undersökelseskommisjonen av 1945,
vilken offentliggjordes den 4 december. Dess redogörelse för händelserna före och
efter den 9 april 1940 var klar och dess omdömen på en gång behärskade och
skarpa. Huvudansvaret för de bristfälliga försvarsförheredelserna under vintern
1939/40 lade kommission-en på regeringen och i första hand på försvarsministern,
utrikesministern ooh statsministern, men den fann att icke heller de militära
cheferna kunde gå fria för kritik. Försvarsminister Ljungberg var icke vuxen sin
uppgift och statsminister Nygaardsvold kan lika litet fritas från ansvar för
regeringens försvarspolitik och utrikespolitik.
Kommissionen karakteriserade det som en allvarlig försummelse av
utrikesminister Koht att han icke orienterade sina regeringskamrater om
förhandsvarningarna före den 9 april. Kommissionen slog fast att generalstabschefen den 5 april,
den 6 april samt tre gånger under den 8 april påyrkat mobilisering.
Sista gången svarade försvarsministern att mobiliseringsavdelningen kunde gå
hem och att statsrådet ämnade ge besked den 9 april på morgonen.
Före regeringens sammanträde den 8 på kvällen hade överhuvudtaget intet
beslut fattats om förstärkning av försvaret. I det ögonblick, då angreppet blev känt,
var flottans fartyg icke koncentrerade för att möta ett angrepp och inga
minspärrar utlagda framför de gamla och klena kustfästningarna, vilka blott var delvis
och svagt bemannade. Armén var icke mobiliserad. Statsministern hade icke av
Koht orienterats om de från Berlin ingångna varningarna och icke av Ljungberg
fått kännedom om arméledningens krav på mobilisering under dagarna från och
med den 5 april.
Om åtgärderna efter den 9 april uttalade kommissionen många berömmande ord.
Den klandrade dock stortingspresidiets förhandlingar med tyskarna om
skapandet av ett s. k. riksråd, liksom också de stortingsmän som biträdde denna plan.
Ett särskilt avsnitt behandlade det norska försvarets utveckling under
förkrigsåren ooh klarlade regeringen Nygaardsvolds ansvar för att åtgärder icke vidtogs
f tid men framhöll även att försvarets svaghetstillstånd hade sina rötter i tiden
före Nygaardsvold och var ett resultat av skiftande stortings och regeringars
åtgärder.
Kommissionens redogörelse och omdömen gjorde starkt intryck i Norge. Men
efter hand gled debatten över i partitaktiskt manövrerande. De som ansvariga
utpekade politikerna begärde riksrätt. Vid årets slut hade odelstinget ännu icke
tagit ställning härtill.
Norges aktuella försvarsproblem var även föremål för uppmärksamhet.
Samtidigt med ett förslag till försvarets organisation på längre sikt utarbetades i
början av oktober för stortinget en treårsplan för ett försvarsprovisorium till en
kostnad av 300 miljoner per år, därav 25 miljoner för en norsk ockupationstrupp
i den brittiska zonen i Tyskland och 100 miljoner till engångsanskaffningar.
Provisoriet anslöt i huvudsak till förkrigsorganisationen men upptog vissa
förändringar, varom enighet rått. Den första värnpliktsutbildningen skulle omfatta ett
år. Regeringsförslaget vann i allt väsentligt stortingets anslutning.
Trots den fortsatta yttre osäkerheten och de växande inre motsättningarna
präglades utvecklingen i Norge av framsteg och optimism. Handelsflottan
återuppbyggdes raskt genom fartygsförvärv och nybyggnader och kunde i stort segla in
den fraktförtjänst som behövdes för att uppväga den snabbt växande importen.
Industriproduktionen närmade sig förkrigssiffrorna. I den ödelagda Finnmarken
kunde åter befolkningen börja flytta in. I Bergen lades grundstenen till ett andra
norskt universitet.
340
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
