- Project Runeberg -  Svenska Dagbladets Årsbok / Tjugofjärde årgången (händelserna 1946) /
345

(1924-1944)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norden 1946. Av Ejnar Fors Bergström - Finland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

förundersökningar gjordes för
partiell socialisering.

Många tecken tydde på att
bland väljarmassorna
kommunisterna höll på att förlora och
socialdemokraterna att vinna
terräng. Btt uttryck härför var
kommunisternas benägenhet att
vid flera tillfällen öva tryck på
regering och riksdag genom
s. k. torgmöten. Någon större
framgång hade de dock icke
härmed, vare sig när det
gällde de ekonomiska frågorna
eller de ständigt på nytt
framförda kraven på vedergällning
och »demokratisering».
Påfallande var att vid sidan av
presidenten den folkdemokratiske
statsministern i realiteten
avvisade sidoinflytelser från ett
självkonstituerat gatans parlament, ehuru detta ansåg sig ha stöd österifrån.

En inrikespolitisk kris höll också på att uppstå i samband med
»förhandlingarna» om fredsslutet. En finsk regeringsdelegation under statsministerns ledning
förhandlade i april i Moskva och lyckades uppnå rätt betydande lättnader i
vapenstilleståndsvillkoren. Dessa uppvägdes dock av att Ryssland såsom ägare
till Tysklands fordringar i Finland krävde betalning av sammanlagt 4,8 miljarder
mark. Stalin hade vid förhandlingarna bekräftat att några jämkningar i den
genom vapenstilleståndet uppdragna gränsen inte vore tänkbara. Det antyddes
emellertid efter konferensen att Ryssland kunde komma att medge
transitotrans-porter genom Porkalaområdet och genom Saima kanal. När i slutet av juli
utrikesministerrådets utkast till fredsvillkor för Finland blev bekant, bekräftades det
att gränsen låg fast och att överhuvudtaget inga större ändringar skulle ske i
Finlands villkor.

Anmärkningsvärda var de militära villkoren. Finland skulle få en armé på
34 400 man, en flotta på högst 10000 ton och 4 500 man samt ett flygvapen om 60
flygplan och 300 man. Ålandsöarna skulle förbli demilitariserade. Avsikten vore
att Finland skulle ha den beväpning och de befästningar, som behövdes »för
det rent inre och lokala försvaret». Då de angivna styrkorna i stort sett blott
omfattade en årsklass och då den medgivna beväpningen och utrustningen var
begränsad härefter, innebar de militära klausulerna i själva verket att Finland
visserligen efter hand skulle kunna utbilda sina värnpliktiga men att aldrig mer
än en årsklass skulle kunna mobiliseras utan materieltillskott utifrån.

När så den 15 augusti den finska fredsdelegationens chef, utrikesminister
Enckell, i Paris fick företräde inför fredskonferensen framförde han i mycket
modesta former önskningar om lättnader i skadestånden samt uttryckte även
en svag förhoppning om lättnader i territoriellt avseende, vilket samma dag
föranledde ett snävt avvisande svar av utrikesminister Molotov och senare ett
muntligt uttalande till delegationen av Vysjinski om att Enckells tal bidragit till
ett försämrat förhållande mellan Finland och Sovjetunionen. Till irritationen
bidrog även att den socialdemokratiske biträdande finansministern Hiltunen i
en intervju om skadeståndet bl. a. uttalade att medan ersättningsskyldigheten per

345 •

Nyvalde presidenten Paasikivi (t. v.) vid uppvaktningen
för den avgående presidenten marskalk Mannerheim.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:09:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svda/1946/0345.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free