Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norden 1946. Av Ejnar Fors Bergström - Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
invånare i Italien var 2,5 dollar, i Rumänien 20 och i Ungern 30 dollar den för
Finland steg till 80 dollar.
Parallellt med den ryska kritiken framfördes en våldsam opinionsstorm av de
finska kommunisterna — pikant var att den leddes av fru Hertta Kuusinen, som
ansåg att Finland först bort be om ryskt tillstånd att begära lättnader, och att
i den finska delegationen vid sidan av bl. a. statsminister Pekkala ingick hennes
man, den kommunistiske ministern Leino. Varken ministertalet eller den
kommunistiska anstormen ledde till något, bortsett från att finnarna avstod från att
framföra några som helst territoriella yrkanden. Oavsett alla finska önskemål
klubbades traktaten hastigt igenom den 14 oktober, vilket dock icke medförde
något fredsslut.
Ännu vid årets slut gick det besegrade Finland i kontrollkommissionens
ledband, och skadeståndet släpade något efter, därför att landets från början svaga
metallindustri inte mäktade med den alltför tunga börda, som genom de ryska
kraven lagts på densamma, överhuvudtaget hade skadeståndsleveransernas
fullgörande till stor del endast möjliggjorts genom efter hand givna utländska krediter,
vilket innebar att Finland komme att tyngas av skadestånd långt efter det
att skadeståndet formellt slutbetalats. Trots svårigheterna steg den inhemska
produktionen starkt. Hemmamarknadsindustrierna nådde tre fjärdedelar och
exportindustrierna två tredjedelar av produktionsnivån toppåret 1938. Exporten
västerut steg men kunde icke uppväga den växande importen. Under svåra sociala
påfrestningar skedde dock ett långsamt ekonomiskt tillfrisknande. Den inre
friheten var alltjämt beskuren genom undantagslagstiftning och genom kontroll av
den kommunistiskt präglade statspolisen. Inrikesminister Leino — och med
honom regeringen — rönte dock flera bakslag, som kunde tyda på att friare tider
närmade sig.
För Finlands svenskar medförde
myndigheternas bristfälliga efterlevnad av
kolonisationslagens s. k. garantiparagraf
allvarlig fara; det var särskilt
svenskbygderna i Österbotten som hotades av de
karelska flyktingarnas jordförvärv. Från
svensk sida riktades skarpa gensagor
mot att flyktingarnas enskilda jordköp
icke ansågs böra medräknas inom den
för svenska kommuner i lagen fastslagna
maximiiprocenten. Ett tillmötesgående av
svenska önskemål innebar ett i
september avlämnat regeringsförslag om
ökning av antalet svenska lärostolar vid
Helsingfors universitet med 7, ökning av
prorektoraten till 2, varav det ena alltid
skulle innehas av en svensk, samt
upphävande av numerus clausus för svenska
professorer. Ett annat betydelsefullt
tillmötesgående innebar en i november
avlämnad proposition om revision av den
åländska självstyrelselagstiftningen,
vilken tillmötesgick flera betydelsefulla
åländska önskemål och till och med
möjliggjorde införande av en särskild
åländsk landskapsflagga. Intetdera
förslaget hade ännu vid årets utgång vunnit
riksdagens gillande.
Finlands självständighetsdag den 6/12 firades för första
gängen efter krigsåren med en mottagning på Helsingfors’
slott. Presidenten Paasikivi ses hälsa Sveriges sändebud i
Helsingfors friherre Beck-Friis.
346
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>