- Project Runeberg -  Svenska Dagbladets Årsbok / Tjugofemte årgången (händelserna 1947) /
20

(1924-1944)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vad sig i riket tilldragit - September - Esarpsmålet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Esarpsmälet

Måndagen den 22 februari 1932 fann man i
Höjeån strax nedanför Alberta kvarn i
socknen Esarp omkring en mil sydöst om Lund liket
av fru Hanna Andersson, hustru till ägaren av
nämnda kvarn Nils Andersson. Man antog till en
början att fru Andersson fallit i vattnet och
drunknat, då hon föregående kväll gått för att
från en liten brygga i ån, som här vidgar sig till
en mindre damm, skölja en kaffepanna, men
efter närmare undersökningar och med stöd av de
slutsatser professor E. Sjövall i Lund kommit
till vid obduktion av den döda ansågs skäl
föreligga att misstänka den dödas man för att ha
bragt sin hustru om livet. Andersson häktades
och dömdes den 13 iuli 1932 av Torna och Bara
häradsrätt mot sitt nekande till livstids
straffarbete för att ha mördat sin hustru medelst
strypning och därefter sänkt kroppen i ån.
Häradsrättens utslag fastställdes i september samma år av
skånska hovrätten och i december av högsta
domstolen. Två ledamöter av hovrätten liksom även
två av justitieråden ansåg att, ehuru synnerligen
besvärande omständigheter förekommit om att
Andersson berövat sin hustru livet, han dock icke
kunde lagligen fällas till ansvar därför. De
lämnade därför saken till framtiden.

I mars 1946 begärde Andersson resning i målet
men nekade att begära nåd, då han »oskyldigt
undergått strafflidande» för ett påstått brott, som
han sade sig aldrig ha begått. I förnyad
resningsansökan, inlämnad i april 1947, åberopade
Andersson genom sitt ombud advokat Einar
Bjure-Dehlén i Lund bl. a. att ett av
huvudvittnena i målet inför häradsrätten måste ha avgivit
falsk utsaga, som inverkat på målets gång.
Starkt stöd erhöll resningsbegäran av en till
högsta domstolen ingiven inlaga från professorn i
patologisk anatomi vid Uppsala universitet Robin
Fåhræus, vilken ifrågasatte om icke det
sannolikt gravaste indiciet i den rättsmedicinska
undersökningen vore ohållbart.

I slutet av oktober biföll högsta domstolen
enhälligt resningsansökan och förordnade att Torna
och Bara häradsrätt skulle uppta målet till ny
prövning. Föredragningen inför högsta domstolen
hade tagit fem dagar i anspråk, och enbart
promemorian i målet omfattade 340 sidor förutom
bilagor. Det första förnyade rättsförhöret hölls
inför häradsrätten i Malmö centralfängelse den
5 november. Rättens särskilt förordnade
ordförande var hovrättsassessor Otto Petrén, åklagare
landsfogde Alf Eliason och den anklagades
rättegångsbiträde advokat Einar Bjure-Dehlén. Ett
30-tal tidningsmän jämte tecknare och fotografer
bevistade rättegången. Efter ett uppskov togs för-

Esarpsmannen Nils Andersson på väg till
rättegången i Malmö.

hören åter upp vid upprepade förhandlingar, ocli
den 29 november fälldes utslaget. Ehuru över
huvud tillförlitligheten av Nils Anderssons
uppgifter är ringa, hette det bl. a. i utslaget, har i
målet icke förebragts någon bindande bevisning
om att Anderssons uppgifter om sina
förehavanden kvällen den 21 februari 1932 icke skulle vara
riktiga, och än mindre har det ådagalagts att
Andersson därunder vidtagit någon åtgärd, som kan
sättas i samband med Hanna Anderssons död.
Häradsrätten fann det alltså icke styrkt att Nils
Andersson uppsåtligen bragt sin hustru om livet
och ogillade förty åklagarens talan. Andersson
sattes omedelbart på fri fot.

Den 8 december överklagade åklagaren
häradsrättens utslag i en besvärsskrivelse till hovrätten
över Skåne och Blekinge.

September.

ser ut att helt ödelägga helgedomen men
som dock visar sig ha åstadkommit endast
yttre skador av relativt begränsad
omfattning. Kyrkans dyrbara inventarier lyckas
man rädda och kyrkans valv tar inte nå-

September

gon skada. Hela yttertaket övertändes
däremot och raseras totalt. De med anledning
av reparationen uppförda yttre
byggnadsställningarna antändes, men elden får i dem
intet fäste. Eldsläckningsarbetet bjuder på

20

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:09:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svda/1947/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free