Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prins Gustaf Adolfs bortgång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
radion. Men om hans personlighet i övrigt hade man väl ingen närmare kännedom . . . Han var
främst officer, utan att sakna sinne för det nutida samhällslivets skilda yttringar, och som
förberedelse till sitt blivande kall studerade han liksom sin fader i ungdomen med plikttroget
intresse den civila statsförvaltningen. Prins Gustaf Adolfs väsen kan sammanfattas i orden:
en god svensk, en bra karl, alltigenom fientligt sinnad mot främmande ideologier.
Hans bortgång står också i skärande kontrast till den glädje, som det väckte i vårt land, när
på valborgsmässoafton i fjol prinsessan Sibylla förlöstes med en son. Genom denna underpant
på dynastiens fortbestånd i successionsordningens grundlagsfästa form fick konung Gustaf
uppleva lyckan att se tronföljden tryggad intill fjärde led. Nu har däremot en situation
uppkommit, som genom åldersskillnaden mellan den 64-årige kronprins Gustaf Adolf och den
knappt ettårige prins Carl Gustaf, Sveriges nye arvfurste, är utan motstycke i våra hävder. Det
är svenska folkets livligaste förhoppning, att kronprins Gustaf Adolf måtte förunnas så långt
liv, att regeringsformens föreskrifter i par. 93 om riksstyrelsens ordnande genom förmyndare
för en omyndig konung, utsedda av riksdagen, icke behöva gå i verkställighet.
I regeringsorganet, den
socialdemokratiska Morgon-Tidningen, hette det bl. a.:
Prins Gustaf Adolf var av naturen blyg och
tillbakadragen. Med framgång strävade ban ända
sedan ungdomsåren att tillägna sig de
egenskaper, som krävs av dem som måste uppträda i
offentlighetens strålkastarljus. Han utvecklade sig
till en god talare, som vann sina åhörare genom
den kraft, rättframhet och enkla flärdlöshet,
vilken präglade hans anföranden och hela
uppträdande — elegant retorik och effektsökeri var
fjärran från hans väsen. Under en följd av år
förberedde han sig också samvetsgrant och metodiskt
för sitt blivande kall soin konstitutionell
monark. Han studerade alla grenar av svenskt
samhällsliv och sökte inte minst göra sig förtrogen
med den svenska arbetarrörelsen, dess fackliga
och politiska strävanden.
Chefen för försvarsdepartementet
statsrådet P. E. Sköld yttrade:
Det är inte lätt för en medlem av regeringen
att ge ett bidrag till bilden av prins Gustaf Adolfs
personlighet. Ty det hörde till hans väsen att
icke tränga på. Han försökte icke bestämma där
andra hade ansvaret. Detta berodde icke därpå,
att han icke ville gagna och arbeta. Tvärtom.
Som åskådare följde jag hans gärning inom
svensk försvarsberedskap under de gångna svåra
åren. Han var ett efterföljansvärt exempel i
viljan att tjäna. Av bördsfördomar visade han
aldrig ett tecken. Ingen var ivrigare än han att lyda
order, och han gjorde det med den ödmjukhet,
som leder till allt djupare kunskaper och allt
större förmåga att fylla en ansvarsställning.
Det är alltid en oersättlig förlust för ett
samhälle att mista en människa med den
inställningen. När det svenska folket nu med
bestörtning sörjer sin arvprins är det en förlust, värd
att begråta.
Chefen för försvarsstaben generalmajor
C. A. Ehrensvärd:
Med prins Gustaf Adolf har en plikttrogen,
skicklig och klok svensk officer gått bort. Han
liade icke gjort någon prinskarriär utan
genomgått vanlig officersutbildning på aspirantskola,
Prins Gustaf Adolfs och greve Stenbocks kistor på »Oscar
II:s» halvdäck.
53
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
