Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prins Gustaf Adolfs bortgång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och Storkyrkan fyllda av folk. I Storkyrkan hade redan en timme före jordfästningsakten
samlats så många som templet kunde rymma, bortåt 2 000 personer. Spetsarna inom landets civila
och militära ledning var bland de närvarande och dessutom representanter för fem konungahus
och 35 nationer.
När de sista inbjudna intagit sina anvisade platser och klockan närmade sig den fastställda
tiden blev det mycket tyst och stilla i kyrkan. Ärkebiskop Eidem hade stannat i kyrkoporten för
att ta emot de kungliga, och först av dem alla kom kronprinsen och prinsessan Sibyllas bror,
prins Friedrich. Kronprinsen såg mycket trött och sorgsen ut, när han stannade för att ta emot
sin sonhustru. Prinsessan Sibylla kom omedelbart efteråt, följd av sina tre äldsta döttrar,
prinsessorna Margaretha, Birgitta och Desirée. Hon var mycket blek men gick med fast och fattad
hållning, medan småprinsessornas ansikten lyste sällsamt vita i de främmande svarta kläderna
— många ögon tårades i det ögonblick man fick se de hittills alltid ljusklädda, glada
hagases-sorna i svarta sorgkläder —, alla tre hade svarta kappor, strumpor och skor, små vita kragar och
svarta hattar, det var bara deras vackra lockiga hår som lyste lika ljust och glatt som förr. De
närmaste minuterna samlades samtliga kungliga, och när klockan just närmade sig halvslaget
kom kung Gustaf själv — i sin gråa generalsuniform var han lika reslig och spänstig som förr,
men en tung sorg präglade anletsdragen. Kungen gick fram till prinsessan Sibylla, som vid hans
arm vandrade fram genom kyrkan till de kungligas stolar till höger i koret. I sin högra hand höll
hon lilla prinsessan Désirée, och bredvid denna gick prinsessorna Birgitta och Margaretha.
När konungen och den kungliga familjen trädde in i kyrkan intonerade musikkåren preludium
i f-moll av Handel, och OD-kören, som tagit plats till vänster i koret, sjöng under Hugo Alfvéns
ledning Beethovens Lovsång, varpå kyrkokören under ledning av musikdirektör Claes Göran
Stenhammar tog upp psalmen Fädernas kyrka i Sveriges land, kärast bland samfund på jorden.
Ärkebiskopen, som assisterades av hovpredikant G. Bokander, förrättade sedan jordfästningen
och höll en betraktelse över Pauli ord i Romarbrevets åttonde kapitel.
I det ögonblick själva jordfästningen började, steg prins Gustaf Adolfs kammarherre, friherre
Oscar af Ugglas, fram till kistan, lyfte bort hertigkronan och placerade den på hyendet nedanför
katafalken. Samtidigt gav också riksmarskalken tecken att sorgesaluten skulle börja från
batteriet på Skeppsholmen, och under salutens dån föll de tre skovlarna mull, och ärkebiskopen läste
Bibelns ord om döden och uppståndelsen. Officianten slutade med att läsa psalmen En dalande
dag, en flyktig stund är människans levnad i tiden, samt Fader vår och Välsignelsen.
När hovkapellet spelat allegrettot ur Beethovens sjunde symfoni, steg åtta av prinsens adju-
Prins Gustaf Adolfs älsklingshäst, den bruna Tascar, leddes av pi’insens hästskötare
omedelbart efter katafalkvagnen.
58
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
