Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prins Eugens bortgång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Prins Eugens bortgång
Söndagen den 17 augusti klockan 10.25 avled hertigen av Närke prins Eugen i
sitt hem på Waldemarsudde. Han var född den 1 augusti 1865.
Prinsen hade den 20 juli rest ned till Falsterbo för att tillbringa någon tid där
men drabbades redan i början av vistelsen efter ett golfparti av en hjärtattack,
från vilken han dock snart tycktes hämta sig. Senare inträdde emellertid
recidiv, och den 1 augusti forslades prinsen i sjukvagn till Stockholm, dit han anlände
påföljande dags morgon. Han fördes till Waldemarsudde. I den bulletin, som
hans livmedikus dr Robert Dahl och professor Gustav Nylin utfärdade,
konstaterades bl. a. att »allmäntillståndet är gott ehuru tröttheten är rätt avsevärd».
Prinsen erhöll bl. a. penicillininjektioner och tillståndet förbättrades^ Den 13 augusti
förklarade hans läkare att prinsen syntes vara utom fara, men redan följande dag
fick han en ny attack av blodpropp, och på söndagsmorgonen den 17 kom
döden omedelbart efter det kronprinsen besökt den sjuke. Prinsen dog i armarna
på sin kammartjänare Eriksson och sjuksköterskan.
Konungen, som vistades på Solliden, underrättades av kronprinsen i telefon om
dödsfallet.
På dödsdagens kväll utsändes i radion ett minnesprogram ägnat den
bortgångne. Därvid talade först intendenten för Waldemarsuddes konstsamlingar, fil. dr
Gustaf Lindgren, som slutade sina minnesord med att citera ett brev som prins
Eugen skrev den 26 november 1911, avsett att öppnas efter hans död. Det löd:
Jag har alltid älskat livet och vill gerna leva, men jag tror och hoppas att jag
ska kunna möta döden med lugn och sans. Döden, vare sig den är den eviga
sömnen, förintelsen, eller den innebär ett liv under andra former. Livet
likaväl som döden är för mig det ofattbara och jag vill ej söka ge det ofattbara en
fattbar form. Må det komma som kommer! Jag är tacksam för ett rikt och i
mångt lyckligt liv.
Eugen.
Slutligen talade dr Karl Asplund och professor Otte Sköld om prinsen som
konstnär och konstnärsvän. Utsändningen inramades av musik.
Konstnären och mecenaten
Under rubriken Konstnären och mecenaten skrev Gotthard Johansson i
Svenska Dagbladet bl. a. följande om prins Eugens livsverk:
Det visade sig snart, att den unge fursten, som intresserade sig så starkt för sina radikala
samtidas konst, inte tog konstnärskapet som ett klädsamt dilettanter! utan på djupt oeh
livsavgörande allvar. Kanske har den höga samhällsställningen i viss mån jämnat hans
konstnärsbana, samtidigt som den i andra avseenden, åtminstone på ett tidigare stadium, bundit honom
—-ett är i alla fall så självklart, att det inte skulle falla någon in att på allvar diskutera den
saken, nämligen att prins Eugen även utan denna ställning skulle ha räknats som en av sin
generations främsta konstnärer.
Även om prins Eugen inte tog officiellt inträde i Konstnärsförbundet, blev han dock, kan man
säga, en osynlig medlem av detta. Inom förbundet fann lian sina närmaste konstnärsvänner och
med dem delar han äran av dess stora nationella bedrift, upptäckten av det svenska landskapet
— eller kanske riktigare de svenska landskapen. Det skedde under det märkliga 90-tal, som i
dikten med Heidenstam och Selma Lagerlöf, Fröding och Karlfeldt gjorde samma upptäckt.
Parallellen mellan prins Eugens konst och Heidenstams diktning har ofta dragits, och förvisso har
ingen kommit den lieidenstainska syntesen av svensk natur och svensk historia närmare än
mästaren till »Det gamla slottet», ett verk soin på ett nästan symboliskt sätt sammanfattar hela
skedets strävan.
Landskapsmålare förblev också prins Eugen, i högre grad till och med än någon av hans
kamrater inom Konstnärsförbundet. Landskapsskildrare förblev han till och med som
monumentalmålare. Jag tror inte, att det i hela världskonsten finns ett exempel på ett monumentalmåleri,
62
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
