Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prins Eugens bortgång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som så helt och uteslutande tagit landskapet i sin tjänst. Det är stundom ett diktat landskap,
men oftast är det en syntes av motiv ur verkligheten, som han samtidigt eller tidigare skildrat i
sitt stafflimåleri. Det är prins Eugens stora och självständiga bedrift att av
Konstnärsförbundets starkt stämningsburna landskapsskildring ha skapat ett svenskt monumentalmåleri.
Hans egen konst är prins Eugens största insats i svenskt konstliv. Men han har betytt
ofantligt mycket för detta även på många andra sätt, som samlare, mecenat och stödjare i olika
former inte bara av sina egna samtidas och konstnärskamraters konst utan också av yngre
generationers. Alltifrån den stund då han räddade Ernst Josephsons hemlösa och oförstådda
mästerverk »Strömkarlen», som han förgäves erbjudit Nationalmuseum, och beredde det en hedersplats
i silt eget vackra konstnärshem på Waldemarsudde, har han varit en framsynt och verksam
främjare även av den konst, för vilken samtiden stått mer eller mindre främmande. Framför allt
ägnade lian den unga svenska konsten ett aldrig svikande intresse.
Den fria anden, vördnaden för det individuellt mänskliga
Chefen för Nationalmuseum, överintendenten Erik Wettergren, uttalade bl. a.:
Prins Eugen representerade i den vackraste renodling det som vi i dessa dagar sätter högst:
den fria anden, vördnaden för det individuellt mänskliga, för rätt och billighet, för en human
rättsuppfattning, för allt detta, som blivit vårt dyrbaraste kulturarv. Det fyllde honom med en
större smärta än han med sin försynta natur ville visa, när han under krigsåren såg hur allt detta
sargades och trampades inom länder som han älskade, men så länge han levde kände vi att de
värdena i honom hade en samlande förkämpe som inte kände kompromiss.
F. överintendenten dr Axel Gauffin:
Prins Eugens mecenatskap mot svenska statens konstsamlingar vore värt ett särskilt kapitel.
Om någon skulle den höge konstnären liaft rätt att ställa sig avvisande mot de upprepade
framställningarna från Nationalmusei ledning oin gåvor av verk av lians hand, som lian under årens
lopp fick mottaga. Och likväl framställde jag själv mer än en gång en dylik vördsam anhållan,
när jag ansåg, att ett nytt skede i mästarens utveckling behövde representeras eller en hittills
förbisedd konstart av hans produktion förtjänade att bli rikare företrädd. Jag visste, att jag ej
behövde riskera ett avslag, ty prins Eugen var en alltför storslagen natur att vilja minnas den
upprörande förolämpning, som han en gång i sin ungdom blev utsatt för från museets sida, när
dess nämnd i brottsligt oförstånd avvisade den av prinsen frikostigt erbjudna gåvan av Ernst
Josephsons oförlikneliga mästerverk Strömkarlen, en av toppunkterna inom den svenska
målarkonsten.
Skulptören Carl Eldh:
Svensk konst och svenska konstnärer sörjer djupt prins Eugen. Han var älskad av oss alla.
Eli betydande målare med ett hjärta av guld. —- Otaliga äro de som lian räckt en hjälpande
hand. Man kan med fog säga, att lian är oersättlig. Genom den position, han intog i vårt land,
blev han en konstens ambassadör och beskyddare soin ingen annan. Då det gällde att förbättra
konstnärernas ställning i samhället har han alltid beredvilligt ställt sitt namn oöh sitt
inflytande till deras förfogande och personligen aktivt deltagit i arbetet. — Ett verksamt liv, ägnat åt
skönheten ocli godheten.
Prins Eugens minne kommer alltid att stå levande bland Sveriges konstnärer.
Fil. dr Iwan Bolin:
Det svenska folkbildningsarbetet sörjer i prins Eugen icke blott sin liöge beskyddare utan även
en av sina allra ädlaste personligheter. Hans insatser i det svenska folkbildningsarbetet var
särskilt under dess första genombrytningsår av oskattbar betydelse, och det var framför allt tack
vare honom som det så snart blev erkänt och uppskattat inom alla samhällsklasser.
Tusentals människor defilerade förbi kistan
Två dagar efter dödsfallet överfördes kistan med prinsens stoft till Stora
galleriet på Waldemarsudde, där den placerades på en hög katafalk med Joachim
Skovgaards altartavla Den gode herden och prins Eugens berömda målningar
Molnet ocli Det gamla slottet som bakgrund. Kistan var svept i den tretungade
flagga med det kungliga emblemet som vajat över Waldemarsudde och som
enligt den bortgångnes önskan sedermera brändes tillsammans med hans stoft,
överförandet till galleriet ägde rum i närvaro av bl. a. kronprinsparet ocli andra
medlemmar av den bernadotteska ätten, riksmarskalken Birger Ekeberg, prinsens
båda läkare och handsekreteraren dr Lindgren samt hela Waldemarsuddes per-
64
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
