Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inrikespolitisk översikt. Av redaktör E. W. Lundgren - Partierna - Arbetsmarknaden - Neutralitetens efterdyningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som icke oundgängligen hör till livets nödtorft. Företagarnas vinster torde komma
att uppmärksammas på ett helt annat sätt än tidigare.
Talen vid arbetardemonstrationerna 1 maj sysslade mest med det ekonomiska
läget. Statsminister Erlander upprepade, att de borgerliga hade undandragit sig
medverkan vid utformningen av den ekonomiska politiken för att få bättre
utgångsläge vid 1948 års val. LO-ordföranden Strand förklarade, att om lönenivån
kunde hållas, kunde man resonera om återhållsamhet tills vidare i lönekraven.
Finansminister Wigforss yttrade, att den punkt snart måste vara nådd, då det
icke längre går att höja lönerna. Folkhushållningsminister Sträng underströk, att
en inkomstökning för jordbruket måste inpassas inom ramen för den allmänna
ekonomiska politiken i vårt land. Statsrådet Ericsson bebådade en ytterligare
åtstramning av byggnadsverksamheten.
Kommunistledaren Linderot yttrade i mars i ett tal: Vill inte regeringen i det
tempo, omständigheterna medger, genomföra efterkrigsprogrammet, är vi
strids-klara, och vi kommer att samla den svenska arbetarklassen till aktioner också
mot regeringen, om så blir nödvändigt.
Socialdemokratiska partistyrelsen startade i mars med rekommendation av LO
en insamling inom arbetarorganisationerna till en »arbetets stridsfond mot
storfinansen».
Arbetsmarknaden
LO:s representantskap beslöt den 27 augusti att rekommendera fackförbunden
att inför höstens avtalsrörelser vara starkt återhållsamma med krav på
lönehöjningar. Bestämmelserna om övertids- och skiftarbete, vissa tillägg och avtalens
allmänna bestämmelser kunde ses över; frågorna om arbetskraftens alltför stora
rörlighet, dyrortsgrupperingens inverkan och kvinnolönerna borde tagas upp. 1
november framförde emellertid Metallindustriarbetarförbundet krav på högre
minimi-, tim- och ackordslöner samt kortare arbetstid för treskiftsarbetarna.
Vid Arosmässan i Västerås den 8 november deklarerade arbetsgivarföreningen,
att dess ståndpunkt vid de stundande avtalsförhandlingarna skulle bli ett
fastlåsande av 1947 års lönenivå. Lönehöjningar komme att avböjas utom beträffande
de tvååriga avtal, som hade gällt sedan hösten 1945. Från flera håll framfördes
under mässan kritik mot regeringens ekonomiska politik. Bankdirektör Marcus
Wallenberg förklarade, att utlandets förtroende till den svenska valutan hade
rubbats.
Vid en av LO och fackförbunden den 29 maj anordnad konferens om
femdagarsveckan (fria lördagar) uttalade LO-ordföranden Strand, att LO icke kunde
gå med på att bryta principen om 8-timmarsdagen för att införa fria lördagar
under sommarmånaderna. Finansministern uttalade vid detta tillfälle, att regeringen
var inställd på att icke gå med på en räntehöjning; bland åtgärder mot
inflationen nämnde lian starkare begränsning av investeringarna och reducering av
militärutgifterna. Vi får nog också avstå från en del sociala reformer, sade han.
En överenskommelse om företagsdemokrati vid kommunikationsverken
träffades i september.
Neutralitetens efterdyningar
Den 18 februari publicerades i Sverige två svenska vitböcker om tiden
april-december 1940 och i Norge en norsk vitbok om de svensk-norska relationerna
april—oktober 1940 samt den tyska transiteringstrafiken genom Sverige fram till
sommaren 1943. De svenska vitböckerna innehöll omkring 500 dokument, nästan
alla hämtade ur utrikesdepartementets arkiv. Dokumenten bekräftade, att Sverige
hade varit utsatt för mycket svåra påfrestningar 1940 i samband med det tyska
82
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
