Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försvarsutredningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Försvarsutredningar
Den femårsplan för försvarets utbyggnad, som statsmakterna fastställde 1942,
utlöpte den 30/6 1947. Långt dessförinnan hade dåvarande försvarsminister
Sköld uppdragit åt överbefälhavaren general Jung att utarbeta ett förslag för tiden
fr. o. m. den 1/7 1947. Det skulle ligga till grund för arbetet inom 1945’ års
försvarskommitté, som tillsattes den 29/6 1945.
ÖB:s arbete var färdigt i april 1946, men försvarskommittén beställde nva
utredningar, som blev färdiga i mars 1947. ÖB, som ansåg att intet av de nva
alternativen borde tas som riktpunkt vid organisationens utformning, lade den 31/3
1947 med utförlig motivering på nvtt fram sitt ursprungliga förslag. Detta var
grundat på de direktiv till försvarskommittén, som statsrådet Sköld utfärdat 1945
med riksdagens gillande, samt på en inom högkvarteret utarbetad strategisk
studie rörande Sveriges försvar efter andra världskrigets slut.
Direktiven kan sammanfattas i följande punkter: effektiv och modern
utrustning, god utbildning av alla vapenföra och sparsamhet. Om freden syntes vara
tryggad efter krigets slut, kunde det av kostnadsskäl bli erforderligt att justera
den 1942 beslutade organisationen nedåt. Organisationen måste emellertid vara
effektiv och snabbt kunna omställas från fredsfot till att slagfärdigt möta angrepp
mot vårt land.
Den strategiska studien omfattade bl. a. ett avsnitt om vårt lands
militärpolitiska läge, som hade granskats och godkänts av utrikesminister Undén. Det ledde
till uppfattningen, att en effektiv krigsmakt kommer »att vara en
grundförutsättning för att Sveriges regering skall kunna åt vårt folk bevara frihet och fred».
Efter att ha gett översikter av det moderna kriget — med en utförlig redogörelse
för atombombers verkan och sannolika betydelse —, av Sveriges
militärgeografiska förhållanden och de militära möjligheterna till anfall mot vårt land
framhöll general Jung, att målet för svensk krigföring vid ett angrepp av en stormakt
måste vara att genom ett segt djupförsvar vinna tid så att hjälp från annat håll
kan lämnas. Härvid kunde det i ogynnsamt fall bli nödvändigt att uppge delar av
riket.
Han avvisade på grund av ovissheten om den framtida utvecklingen, icke minst
på atomenergiområdet, en ny fast och allmän plan på lång sikt och tillrådde i
stället successiva och partiella reformer. Krigsorganisationen borde t. v. bevaras
i allt väsentligt men anpassad efter erfarenheterna och förstärkt med en
nattjaktflottilj, materielanskaffningen borde inskränkas under de närmaste åren,
avsevärda belopp anslås till forskning och försök samt den fortsatta anpassningen
efter utvecklingen regleras efter hand. Strävandena att vinna besparingar i
fredsorganisationen hade resulterat i minskat antal staber, förband och hästar inom
armén, beskuren landorganisation inom marinen, djupgående ändringar i
flygvapnets personalrekrytering samt minskade stater för fast anställd militär
personal inom alla försvarsgrenar. Förslaget stöddes av alla tre försvarsgrenscheferna.
Försvarskommitténs betänkande
Försvarskommittén, som avgav sitt betänkande den 25/11, d. v. s. omedelbart
före Londonkonferensen, anslöt sig i allt väsentligt till överbefälhavarens
synpunkter i den strategiska studien men utgick från förutsättningen, att rådande
motsättningar mellan stormakterna »icke skola leda till öppen konflikt och att,
trots dagens läge, återuppbyggnadsarbetet i de krigshärjade länderna skall kunna
bidraga till att utjämna motsättningarna samt att härigenom väg skall banas för
91
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
