Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenska expeditioner till solförmörkelsen. Av Ansgar Roth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svenska expeditioner till solförmörkelsen 1947
Av ANSGAR ROTH
En total solförmörkelse gör det möjligt att med långt större noggrannhet än
eljest bestämma avståndet mellan två orter, som översveptes av månens
kärn-skugga. Eftersom man känner den hastighet varmed skuggan rör sig över
jordytan, kan distansen beräknas, om man vid bägge punkterna observerar tiden för
skuggans passage, d. v. s. den totala förmörkelsens början och slut, som inträffar
då solskivan och månskivan berör varandra. Avståndet är ju lika med
tidsskillnaden multiplicerad med hastigheten. Principen är enkel, men kräver att
kontakttiderna kan bestämmas med utomordentlig skärpa. Ett fel av en sekund
motsvarar en osäkerhet av flera kilometer. Noggrannheten har numera i hög grad
ökats i det att man tar en serie bilder av båda himlakropparna på en ljudfilm,
som även återger sekundknäpparna från ett pendelur och trådlösa tidssignaler
från ett observatorium. Ännu större noggrannhet erhålles, om man enligt förslag
av prof. B. Lindblad tar en film av solens s. k. flash-spektrum, som visar sig exakt
i det ögonblick då kontakten äger rum. På denna väg kan tiden bestämmas med
en skärpa av någon hundradels sekund, motsvarande en osäkerhet i avståndet av
endast några tiotal meter! Om dylika mätningar upprepas vid flera
förmörkelser, som passerar över olika trakter av jorden, såväl vid polerna som ekvatorn,
blir det sedan även möjligt att beräkna jordens form och storlek.
Denna metod prövades av svenska och finska astronomer och geodeter vid
solförmörkelsen den 9 juli 1945, då månskuggan överkorsade Bottniska viken från
Norrland till Finland. Ett nytt tillfälle inträffade den 20 maj 1947, då skuggan
rörde sig längs ekvatorn från Sydamerika till Västafrika. Både Sverige och
Finland utsände två expeditioner, den ena till Brasilien och den andra till
kustlandet vid Guineabukten. Den största svenska gruppen med 10 deltagare slog läger
i närheten av den lilla staden Araxà i den brasilianska delstaten Minas Geraes, c:a
COO kin nordväst om Rio de Janeiro, där väderleksutsikterna enligt meteorologer-
Vinjettbilden visar deri svenska expeditionens läger nära Araxà i Bi-asilien. Foto: L. Dahlmark.
143
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
