Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenska expeditioner till solförmörkelsen. Av Ansgar Roth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
na var mest lovande. En mindre grupp med 7 deltagare tog sitt kvarter i Lomé
vid Guineabukten i franska Togo nära gränsen till Guldkusten, en brittisk
kronkoloni. Fyra vetenskapliga institutioner deltog: Rikets allmänna kartverk och
landets tre observatorier. Riksdagen hade beviljat ett anslag för ändamålet av
120 000 kr., och härtill kom särskilda anslag för astrofysikaliska observationer.
Afrikaexpeditionen under ledning av observator Bengt Aurell vid
Kartverket avreste den 15 mars med m/s Saga från Göteborg till London och den
28 i samma månad med m/s Tamele från Liverpool till Takoradi, den enda större
hamnen på Guldkusten. Den 11 april fortsattes färden med lastbilar, och två
dagar senare anlände expeditionen till bestämmelseorten Lomé i något ramponerat
skick. En av lastbilarna välte nämligen på vägen, men de ömtåliga instrumenten
tog lyckligtvis ingen allvarlig skada. Expeditionen inkvarterades i en rymlig och
bekväm villa, och instrumenten uppställdes på den närbelägna aerodromen med
bistånd av ett stort antal svarta arbetare, vilka dock visade »en högkvalificerad
förmåga att maska». Då den medförda radion inte fungerade, byggdes fyra st.
16 m höga master, som uppbar en romboidisk antenn, vars längsta diagonal med
en längd av 100 m riktades mot Brasilien. Med hjälp härav lyckades man dels
upprätta trådlös förbindelse med den svenska expeditionen i Sydamerika, dels
även mottaga de från Greenwich utsända tidssignalerna under förmörkelsen.
Utsikterna för gott väder var inte lovande. Dagarna närmast före förmörkelsen
var mulna och regniga. Men den 20 maj på morgonen lyste solen från en nästan
molnfri himmel, och det omfångsrika programmet kunde i sin helhet genomföras.
Mitt under det totala skedet, som varade 4 min. 13 sek., strejkade emellertid
kontaktkameran, i det att filmen spårade ur. Felet avhjälptes snabbt och kallblodigt,
inen omkring hälften av den 280 m långa filmen gick förlorad genom missödet.
Det vetenskapliga resultatet av observationerna säkrades i alla fall, då övriga
filmer blev lyckade och motsvarade förväntningarna. Efter väl förrättat värv
återvände expeditionen den 30 juni med »Vingaren» från Takoradi till hemlandet.
Den sydamerikanska expeditionen gynnades däremot inte av
vädrets nyckfulla makter. Den 15 mars avreste en förtrupp, bestående av
observator Yngve Öhman vid Stockholms observatorium och hans maka samt förste
statsgeodet J. Lindgren med flyg från Bromma till Rio ocli därifrån till Araxà.
Huvudgruppen, som försenats av den svåra issituationen i Göteborgs hamn,
anlände den 20 april till Rio med m/s Peru jämte den till över 10 ton uppgående
instrumentutrustningen. Svenskarna fick ett utomordentligt gästfritt mottagande
av myndigheterna, erhöll fria resor och transporter samt fritt vivre på det luxuösa
badhotellet i Barreiro 6 km söder om Araxå. Observationspaviljongerna och
instrumenten monterades på en höjd i grannskapet endast 600 m norr om
förmörkelsens centrallinje, och alla förberedelser var klara i god tid före den stora
dagen. Allt var dock förgäves. Efter en lång tid av pålitligt väder, visade sig den
19 maj en sammanhängande molnstrimma vid horisonten i sydväst, och den 20
hindrades alla observationer av moln. Om lägret förlagts endast 35 km längre åt
norr, så hade den förmörkade solen varit synlig mot en klar himmel. Totaliteten
varade i 3 min. 37 sek., och någon minut därefter skymtade plötsligt en smal och
blek skära av solen genom molnen men försvann åter hastigt. Den l1 juni
lämnade expeditionen Araxå, och den 14 inlöpte Johnsonlinjens m/s Venezuela i Rios
hamn för att föra de svenska vetenskapsmännen åter till Sverige.
Syftet med expeditionerna var dock inte förfelat. De finska geodeterna
gynnades av vädret på bägge sidor av Atlanten och stod genom förmedling av den
svenska radiostationen i Araxå i trådlös förbindelse sinsemellan, så att de kunde
jämföra sina ur. Trots allt lyckades man alltså slå en bro tvärs över Sydatlanten, en
förbindelselänk mellan Gamla och Nya världen av nära sextusen kilometers längd,
som mättes med en noggrannhet av några få meter. En triumf för vetenskapen!
144
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
