Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Musik och dans. Av Kajsa Rootzén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Musik och dans 1947
Av KAJSA ROOTZÉN
Det offentliga musiklivet inom Sveriges gränser utvecklades under året i stort
sett efter samma linjer som förut. Aktiviteten stegrades emellertid något, bl. a.
genom tillkomsten av ett par nya orkestrar i Stockholm och Malmö. Det från viss
synpunkt viktigaste som inträffade var att ecklesiastikministern för en grundlig
översyn och en effektivare organisering av hela den svenska musikkulturen
tillsatte en sakkunnigkommitté, som på hösten började sitt omfattande
utredningsarbete. Vidare kan bokföras att vår förste professor i musikhistoria, Carl-Allan
Moberg, installerades i Uppsala i sitt ämbete. Hans utnämning ägde dock rum
redan 1946.
Händelser på Kungl, teatern
Kungl, teatern hade en ny svensk opera att presentera, nämligen Natanael Bergs
»Genoveva», som fick sin urpremiär den 25 oktober. Ehuru likt tonsättarens
hittills bästa arbete för scenen, »Judith», byggd på ett drama av Hebbel, kunde denna
nya opera i fråga om musikalisk vältalighet inte mäta sig med nämnda storverk,
men den gav i varje fall stoff för ett par märkliga rollgestaltningar. Som Golo fick
sålunda den eljest mest som buffa-tenor anlitade Gösta Björling visa sin förmåga
att genomföra även en allvarlig karaktärsstudie, och titelpartiet återgavs av den
unga debutanten Lilly Furlin med en stilsäkerhet och en poetisk innerlighet som
ledde till omedelbart genombrott.
Februari månads reprispremiär på Mozarts »Trollflöjten» hörde tyvärr inte till
de helt lyckade eller fullvärdiga. Den musikaliska nyinstuderingen under Leo
Blechs ledning kunde förbehållslöst lovordas, men i såväl Hans Buschs regi som
Otte Skölds dekorationer saknades i påfallande grad den stilkänsla som var så
levande hos dirigenten. Ett betydligt finare helhetsintryck gjorde då i sin art den
nya föreställningen av Donizettis »Kärleksdrycken», som under den vid Kungl,
teatern nyanställde italienske dirigenten Lamberto Gardelli instuderats på
originalspråket och därför också affischerades som »L’elisir d’amore». Som Nemorino
Vinjettbilden frän Sadler’s Wells-balettens gästspel i Malmö. Scen ur »Symfoniska variationer»
med Margot Fonteyn och Michael Somes i mitten.
166
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
