Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Filmen. Av Ellen Liliedahl - Den utländska repertoaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
resultatet av regissören Bengt Janzons och det övriga sällskapets resa bland
svenskamerikaner.
Det saknades tyvärr icke generande klavertramp i årets svenska produktion,
vilka dock över lag beskärdes det publikfiasko de var värda. Tio filmer mindre —
och årets kvalitativa facit hade antagligen tett sig mera tillfredsställande.
Den svenska exporten av unga krafter till Hollywood fortsatte även 1947. I maj
månad for den unga dramateneleven Märta Torén, ännu ett oskrivet blad här
hemma, med ett kontrakt med Universal på fickan och kunde resa hem på
julferier med sin första film redan avverkad — något av ett rekord för nykomlingar
i den amerikanska filmstaden. En kännbar förlust gjorde svensk film när den
mycket anlitade och utvecklingskraftige jeune premier’n Alf Kjellin på sommaren
följde efter, engagerad för längre tid av Selznick.
Chaplin som »Monsieur Verdoux», Dolores del Rio och Pedro Armendariz i »Maria Candelaria»
samt Fredric March och Myrna Loy i »De bästa åren».
Deri utländska repertoaren
Den amerikanska dominansen i den utländska repertoaren var icke så
överväldigande som tidigare — även kvantitativt gjorde sig den europeiska, främst
engelska, konkurrensen gällande. Årets bästa hollywoodfilm var den mångfaldigt
prisbelönade »De bästa ären», en Selznickprodukt i regi av William Wyler, som
välnyanserat, rikt och livfullt, humoristiskt och med måttfull känsla skildrade
tre hemvändande soldaters öden vid återkomsten till hemstaden. Chaplins
»Monsieur Verdoux» väckte som vanligt intresse för den intelligente och unike
filmskaparen, vars samhällssatir dock fått en alltför bitter och salongsbolsjevikisk
anstrykning för att helt kunna accepteras. Det makabra innehållet — en
mångmör-dares liv och leverne — var dock festligt och fantasifullt turnerat. Årets enda
Ingrid Bergman-film, »Notorious» i regi av Hitchcock, ihågkommes som en
blank-polerad raffelprodukt med raffinerat intimt samspel mellan stjärnan och Cary
Grant. En senkommen Lubitschfilm, »Att vara eller icke vara», blandade kvick
äktenskapskomedi och mördande satir mot nazismen i en spännande och
underhållande cocktail. Som synnerligen välgjorda kriminaldramer må nämnas
»Angivaren», »Bumerang», »Hämnarna», »Hämnden är rättvis» och »Kvinnan i sjön».
Ur den långa raden musikfilmer höjde sig »Carnegie Hall» genom de mycket
framstående och ur ljudsynpunkt felfria prestationerna av kända solister och dirigen-
175
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
