Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Indiens delning. Av fil. dr Gustaf Olsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att tillförsäkra de islamitiska bekännarna privilegier och särrepresentation i
provinsråd och riksparlament.
Den verkliga brytningen kom dock icke förrän 1942 under Stafford Cripp’s
mission till Indien. Det blev då uppenbart för muhammedanerna, att Gandhi med
sitt krav på omedelbart tillsättande av en rent indisk regering i själva verket
åsyftade en kongressdiktatur. Sedan insikten härom väl vunnits, tog den
muhammedanska agitationen för en självständig islamitisk statsbildning verklig fart.
Hållningen hårdnade mer och mer, och på försommaren 1947 bröts det sista
motståndet på engelskt håll mot delningstanken. Även de hinduiska ledarna insåg det
ohållbara i situationen. I själva verket fanns ju, om den brittiska makten överläts,
icke längre någon opartisk skiljedomare mellan hinduer och muhammedaner.
Såsom lidelserna piskats upp på båda sidor av den nationalistiska agitationen, var
en broslagning omöjlig. Den 10 juni tog engelska parlamentet definitiv ställning,
och den 15 augusti trädde, som sagt, Pakistan och Indiska Unionen, bägge illa
förberedda, ut i verklighetens värld.
Frigörelsen följdes av ohyggliga massakrer i Punjab, vars östliga delar med
hinduisk sikhmajoritet avskalades och tilldelades Indiska Unionen med påföljd
att den isolerade muhammedanska minoriteten omedelbart utsattes för våldsam
förföljelse. I västra Punjab gick å andra sidan muhammedanerna till storms mot
hinduer och sikher, och den förut väladministrerade provinsen blev ett kaos av
överfall, mordbrand och flyktingströmmar. Någon siffermässig uppskattning av
dödsoffrens antal har icke kunnat göras. De torde dock kunna räknas i
hundratusental. »Befolkningsutbytet» tvärs över den nya gränsen har beräknats till c.’a
7 miljoner.
Britterna förhöll sig enligt sina instruktioner passiva under blodsutgjutelsen,
så mycket naturligare som det var överenskommet, att de sista styrkorna före
juni månads slut 1948 skulle ha lämnat Indien. De britter, som åtog slig
instruktörs- och stabsuppgifter i Pakistans och Indiska Unionens krigsmakt, var strängt
ålagda från London att icke blanda sig i eventuella tvister. Däremot gjorde den
siste vicekungen lörd Mountbatten, som av de hinduiska ledarna anförtrotts
guvernörsposten i Indiska Unionen, en högt skattad insats som medlare och
förbindelseman mellan Delhi och Karachi, Pakistans huvudstad. På frihetens blodiga
gryning följde också i oktober ett visst lugn. Tydligen var man på bägge sidor
förfärad över vad som skett, särskilt inom de ledande kretsarna.
Nya tvisteämnen seglade emellertid upp. Vid årsskiftet 1947—48 syntes Indiens
5’80 små och stora rajor i stort sett ha tagit ställning för anslutning till den ena
eller andra statsbildningen. Ett markant undantag gjorde emellertid den
stormrike nizamen i den sydindiska staten Hyderabad med 20 miljoner invånare, som
vägrade att underkasta sig Delhi. I slutet av oktober utbröt också bitter strid om
staten Kashmir uppe i Himalaya, vars anslutning eftersträvades av både Pakistan
och Indiska Unionen. Här stod motsättningarna så skarpt emot varandra, att
Delhiregeringen 3>0 december fann sig föranlåten att vädja till Förenta
Nationernas säkerhetsråd.
Det första frihetsårets facit belastades följaktligen utöver de dystra minnena
från Punjabmassakrerna av tvenne elakartade tvisteämnen, förknippade med
namnen Hyderabad och Kashmir. Härtill kom över hela Indien, där hinduiska och
islamitiska grupper är blandade med varandra, en tärande oro för morgondagen.
Ekonomiskt gav delningen upphov till allsköns friktion, i vissa fall av rent
groteska mått såsom i Bengalen, där miljonstaden Calcutta i stor utsträckning
avsku-rits från sitt naturliga uppland. Å andra sidan verkade dock de bägge
riksbildningarnas ekonomiska beroende av varandra som en sammanlänkande kraft.
274
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
