- Project Runeberg -  Svenska Dagbladets Årsbok / Tjugosjätte årgången (händelserna 1948) /
128

(1924-1944)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jordbruket vid ett vägskäl. Av redaktör Th. Swedberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

av livsmedelskommissionens råd, att jordbrukskalkylen skulle omräknas, då
årets sista skörderapport förelåg. Visserligen skulle enligt statsmakternas beslut
en sådan omräkning inte få medföra någon ändring av produktpriserna — vilka
fastställts med en normalskörd som utgångspunkt — men det ansågs ändå vara
av betydelse att med större säkerhet få veta, hur jordbrukets ekonomiska läge
påverkats av det faktiska skördeutfallet. Den begärda omräkningen verkställdes,
och när resultatet i början av december förelåg, visade den ett överskott på 24
milj. kr. Som redan nämnts hade jordbruksorganisationerna på våren avstått
från att begära täckning för ett kalkylmässigt underskott på i runt tal 15 milj. kr.
I stället visade sig således nu en verklig prisförbättring på cirka 39 milj. kr.
Förbättringen hänförde sig huvudsakligast till ökade inkomster av brödsäd och
oljeväxter, medan animalieproduktionen trots den ökade fodertillgången väntades
ge bara ett obetydligt bättre resultat än det på våren beräknade; detta på grund
av det minskade antalet djur, en följd i sin tur av 1947 års fodermissväxt.

I fråga om jordbrukets mekanisering gjorde lantmännen en betydande insats.
Under skördekampanjen 1948 torde inte mindre än 3.500 skördetröskor ha varit i
bruk på de svenska åkrarna, sädestorkarna oräknade. Och det ansågs på goda
grunder, att det främst var till följd av deras arbetsinsats som den rikliga skörden
trots det urusla skördevädret blev så pass bra bärgad som skedde; därtill kom
att de någotsånär lyckades motverka minskningen och fördyringen på arbetskraft.
Men liär behövdes, förklarades det, nya och hårdare tag, i all synnerhet sedan
den bebådade revideringen av jordbrukets arbetstidslag under 1948 genomförts.
Förändringen innebar i huvudsak, att tillämpningsområdet utvidgades till att
omfatta alla företag med minst 1 arbetare — mot tidigare 2 — samt en
svårrealiser-bar utjämning av veckoarbetstiden mellan vinter- och sommarhalvåren.
Lant-arbetstidslagens oavbrutna skärpning och den starka lönestegringen — från en
timlön på 46 öre 1936 till 162 öre 1948 — hade tydligt visat, att allt
jordbruksarbete, som kan utföras med maskiner, i fortsättningen i ännu större
utsträckning också torde bli så utfört. Att döma av ett mycket uppmärksammat
statsrådsföredrag efter sädesbärgningssäsongen syntes även den sittande regeringen
beakta detta, enär den utlovade rikligare tillgång på både traktorer och
skördetröskor.

Samtidigt kunde även konstateras att varningarna för en alltför forcerad
rationalisering åtminstone började beaktas. Man ruckade sålunda åtskilligt på de
1947 fattade besluten på detta område, enligt vilka rationaliseringen skulle sättas
in för fullt den 1 juli 1948. De nya rationaliseringsorganen, jordbruksnämnderna,
kom visserligen i gång men hade ganska besvärligt att organisera sitt arbete; på
sina håll föredrog man alltjämt att sköta verksamheten med hjälp av de förkättrade
hushållningssällskapen. Särskild betänksamhet väckte de stora nybyggnader, som
behövdes för den beslutade sammanslagningen av ett stort antal mindre jordbruk.
På initiativ av den nye jordbruksministern (hr Sträng) tillsattes en ny
utredningskommitté för att under ordförandeskap av agronom A. Örbom ta hela
småbruksfrågan under ny omprövning.

Det ena med det andra bidrog till att mot 1948 års slut skapa en ganska
optimistisk syn på modernäringens framtid. Hos lantmännen vann den tanken allt
mera insteg, att två världskrig äntligen kommit vårt folk att inse värdet av att
Sverige är självförsörjande i fråga om de primära livsförnödenheterna. Kanske
kunde man hoppas att vårt land befann sig vid ett vägskäl, d. v. s. stod inför
början av en utveckling, där urgamla metoder och brukningssätt var på väg att
avlösas av mångdubbelt effektivare och mera arbetsbesparande sådana.
Inventeringen av höstsådden visade visserligen en nedgång med 58 000 hektar för
höstsäden, men ungefär lika mycket ökades dispositionerna för odling av den
visserligen arbetskrävande men annars lönsamma odlingen av oljeväxter.

128

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 8 11:33:44 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svda/1948/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free