Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arbetsmarknaden. Av redaktör Th. Swedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A rbetsmarknaden
Av redaktör TH. SWEDBERG
Liksom under närmast föregående år stod näringslivet även vid 1948 års ingång
mitt uppe i en omfattande avtalsrörelse. De vid årsskiftet utlöpande avtalen
berörde i runt tal 400 000 arbetare.
Landsorganisationens representantskap hade i en resolution tillrått de anslutna
fackförbunden att visa återhållsamhet i fråga om krav på löneförhöjningar men
uppmärksamma avtalens allmänna bestämmelser och vidta en översyn av
bestämmelserna om övertids- och skiftarbete och tillägg för vissa slag av arbete
m. m. Även tjänstemännens centralorganisation gjorde ett liknande uttalande.
Arbetsgivarföreningens principiella ståndpunkt i avtalsfrågorna hade redan i
samband med arbetarpartens första uppsägningar uttryckts vid 1947 års Arosmässa i
Från vänster: generaldirektör Gustav Vahlberg, chef för arbetsmarknadsstyrelsen, andre
ordföranden i landsorganisationen Einar Norrman och generaldirektör M. E. Pelow, chef får arbetarskydds-
styrelsen.
ett anförande av föreningens verkställande direktör (se Sv. D. Å. XXV, sid. 142).
LO:s rekommendation att visa moderation i lönekraven hade emellertid vunnit
föga beaktande i arbetarnas avtalsförslag, och den statliga medlingsinstitutionen
måste tillgripas.
Första uppgörelsen nåddes för skogsbruket i Norrland och Dalarna, där
det blev löneförhöjning med i genomsnitt 8 procent. För skogarna i södra och
mellersta Sverige blev höjningen något större. Uppgörelsen för jordbruket
resulterade i en förhöjning av lönerna med i stort sett 20 öre per timme. För
industrien upptog emellertid fackförbundens avtalsförslag i allmänhet krav på
lönehöjningar med 15—20 procent, vilket bestämt avvisades av arbetsgivarna, som här
fortfor att hävda status quo i fråga om lönevillkoren. På arbetsgivarsidan önskade
man även att få de olika lönerörelserna sammanförda och behandlade under
medverkan av en enda statlig medlingskommission. Detta motsatte sig emellertid
fackförbunden på det bestämdaste.
I slutet på januari vidtog emellertid ett intensivt medlingsarbete. Liksom så
131
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
