Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flygning. Av redaktör Pelle Löfström - Luftbron till Berlin - Större flygolyckor under 1948
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
där en järnhård flygdisciplin rådde. Flygplanen gick på noggrant fixerade höjder
och efter utstakade flygvägar i enkelriktad trafik. Säkerhetskraven fick inte
eftersättas. Med hjälp av radiofyrar kunde flygplanen bestämma sitt läge även i dåligt
väder. Vid passerandet av vissa punkter efter färdvägen meddelade varje
flygplan per radio läget, tiden, höjden och flygförhållandena, üfterflygande plan
kunde härigenom kontrollera sitt eget läge i trafikkarusellen, för att undvika
kollision med något annat plan. Under de sämsta tänkbara väderförhållanden
beräknades ett flygplan kunna landa på Tempelhof var sjätte minut.
Större flygolyckor under 1948
Någon katastrof inom trafikflyget inträffade icke under året i Sverige, men
svenska trafikflygplanet Agnar Viking förolyckades vid Northolt den 4 juli
(se nedan). Åtta civila flygolyckor i Sverige krävde sammanlagt 14 dödsoffer.
Vid militärflyget inträffade 37 totalhaverier med 25 dödade. Antalet
dödsoffer var alltså här precis lika stort som år 1947, men jämför man med
antalet flygtimmar hade haveriprocenten sjunkit (med 0,9 procent per 100 000
flygtimmar).
Northoltkatastrofen den 4 juli
Klockan 16.15 söndagen den 4 juli
kolliderade det från Stockholm och
Köpenhamn kommande svenska trafikflygplanet
Agnar Viking av typen Douglas DC 6
ovanför Northoltllygfältet utanlor London med
ett brittiskt passagerarplan av typen York
kommande från Malta. Dimma rådde vid
tillfället. Båda planen totalhavererade och
brann upp, och samtliga ombordvarande
dödades, sammanlagt 38 personer, 32 i det
svenska planet och 6 i det brittiska. I DC
6-an befann sig 25 passagerare och 7
besättningsmän. Nio av passagerarna var
svenskar, 16 av annan nationalitet (6 danska män
och 2 kvinnor, 2 norrmän, 2 amerikaner, 2
engelsmän och en engelsk dam samt en
schweiziska). Besättningen utgjordes av
befälhavaren, flygkapten Bruno Kullgren,
flygkapten Leif Lindblad, flygstyrman Paul
Pålson, telegrafist L. O. Forsberg,
färdmekaniker Olle Åsberg samt flygvärdinnorna
Ragnhild Slettengren och Eva Fredin.
De omkomna svenskarna var: greve Stig
Thott, Skabersjö, dr phil. Imre Strasser,
Stockholm, ingenjör Stig Siwmark,
Stockholm, försäljningschefen Gösta Sjöqvist,
Eskilstuna, ingenjör K. A. J. Hassel, Lund,
disponent Hans Wollert, Malmö,
byggnadsarbetare K. G. Lindgren, Bromma, samt hrr
G. A. Hagström och K. J. Wallenberg.
I det brittiska planet befann sig bl. a.
överkommissarien i Malackafederationen sir
Edward Gent, som med anledning av
oroligheterna där hade kallats hem för
konsultation. Yorkplanet hade på grund av den
dåliga sikten inte kunnat landa och flugit
över flygfältet i en timmes tid, då olyckan
inträffade. Det svenska planet hade
navigerats fullt normalt och upprätthållit kontakt
med Northolt. Strax före kollisionen hade
det signalerat att det ämnade fortsätta till
Amsterdam i stället för att försöka landa.
En grundlig officiell undersökning av
omständigheterna vid olyckan igångsattes. Den
gav dock icke någon definitiv klarhet i
skuldfrågan, men det utsädes i rapporten att
de båda flygplanen troligtvis på grund av
missvisande rapporter om barometerståndet
Vraket efter den vid Northolt störtade DC 6-an Agnar
Viking.
183
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
