Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Märkligare dödsfall i utlandet - Mahatma Gandhi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter Cripps’ fiasko och hemresa inledde Gandhi på bred front en ny agitationskampanj under
mottot "Lämna Indien". När det på sensommaren 1942 framkom, att Gandhi uttalat
förhandlingsvilja gentemot japanerna, begagnade sig emellertid britterna skickligt av den i vida kretsar
i Indien uppkomna harmen mot mahatman, som jämte kongressledningen fick pröva på en ny
fängelsevistelse, varjämte partiet förbjöds.
Under tiden befäste Allindiska muhammedanska förbundet sina positioner och stod i starka
ställningar, när andra världskriget slutade, så starka i själva verket, att en delning av Indien
kunde genomtvingas.
Konstituerandet av Pakistan och Indiska unionen den 15 augusti 1947 var ett svårt slag för
ma-hatma Gandhi — i själva verket det svåraste under hans långa levnad. Hans tro på Indiens
universella mission måste ha fått ett grundskott, när riksenheten rämnade. Följde så de
fruktansvärda massakrerna i Punjab på höstsidan, inför vilka Gandhi stod maktlös. En sista vädjan
om endräkt — dödsfastan den 13—18 jan. — ledde emellertid till en avspänning mellan hinduer
och muhammedaner åtmistone inom Indiska unionen, och en hoppets stråle tändes. Så föll de
dödande skotten i Delhi, och mahatmans liv lyktades.
Gandhis största betydelse låg i den masspolitisering med påföljande starka strömsättning, som
han med hjälp av den "sataniska västerländska civilisationens" tekniska hjälpmedel framkallat
i det indiska folkhavet, skrev en minnestecknare i Svenska Dagbladet. Verkligt positiva bidrag
till en avbalansering av de väldiga krafter, som massagitationen lockat fram, gav han
emellertid icke. Själv hamnade han mitt uppe i den väldiga brytningen mellan modern teknik och
österländska livsformer, något som väl också förklarar de många motsägelserna.
Viggo Barfoetl, dansk journalist (* 1895 ■—
† 14/12). B. var en högt skattad medarbetare i
Berlingske Tidende och skrev aktuella verser
under signaturen "Ærbødigst".
Eduard Benesj, förutvarande tjeckisk
president (* 1884 — † 3/9). Son till en fattig
böhmisk småbonde studerade B. vid universitetet i
Prag där han sammanträffade med Thomas
Ma-saryk oeh vanns för dennes planer på en
tjeckisk frigörelse från det habsburgska väldet.
Efter studier i Frankrike återvände han till sitt
hemland som professor först vid
handelshögskolan och senare vid universitetet i Prag men
nödgades vid krigsutbrottet 1914 i likhet med
Masaryk gå i landsflykt. Det var under denna
som de två jämte general Stefanik gjorde upp
ritningarna till den nya tjeckoslovakiska
staten, som på hösten 1918 blev verklighet.
Masa-ryk blev nu republikens förste president och
Benesj dess utrikesminister. Som sådan satt B.
kvar ända tills Masaryk på grund av sjukdom
avgick i december 1935 och B. korades till hans
efterträdare på presidentposten. (Masaryk
avled 1937.) Under sin långa utrikesministertid
sökte B. bygga upp ett allianssystem till
Tjeckoslovakiens skydd med Frankrike som centrum,
men denna "Lilla Entente" blev ett alltför
bräckligt skydd mot den nazistiska
anstormningen. Tjeckoslovakien kom under Hitlers ok
och B. måste för andra gången i sitt liv gå i
landsflykt. Han kom först till Paris och sedan
till London och återupprepade där vad han en
gång tidigare gjort: han byggde upp
Tjeckoslovakien på utländsk botten. Men denna gång
bortsåg han inte från den östra grannen,
tvärtom fastslog han som ett axiom, att Sovjet är
Tjeckoslovakiens mest naturliga och starkaste
bundsförvant. Han skapade sig ett aktat namn
i Kreml. Men förgäves både för sitt land och
sig själv. När ryssarna ansåg tiden mogen
förvandlades det fria Tjeckoslovakien till en ren
vasallstat till den röda diktaturen, och han
själv blev fånge, visserligen en aktad fånge men
ur stånd att fortsätta kampen för den frihet,
som dock alltid varit målet för Benesjs hela
strävan. Redan vid den kommunistiska kuppen
i februari torde B. ha varit en bruten inan.
I början på maj begärde han sitt avsked men
avgick formellt först den 7 juni.
Carl Björkman, åländsk politiker (* 1873 —
† 5/9). B. kom i unga år till Åland, blev
borgmästare i Mariehamn och slutligen lantråd i
landskapsstyrelsen. Under första världskriget
var han en av ledarna i den aktivistiska
rörelsen på Åland och självskriven ordförande för
den åländska deputation som på vintern 1918
uppvaktade Sveriges konung och regering med
begäran om återförening med det svenska
moderlandet. På grund av sin framträdande roll
i självständighetsrörelsen arresterades lian och
dömdes till tukthus men domen gick aldrig i
verkställighet. Efter införandet år 1922 av
Ålands nya självstyrelse utnämndes han till
lantråd.
Walther von Brauchitsch, tysk militär (* 1881
— † 18/10). B. blev överbefälhavare för tyska
armén 1938, ledde blixtanfallet mot Polen
hösten 1939 och början av fälttåget mot Ryssland
1941. I december sistnämnda år lämnade han
emellertid sin post efter meningsbrytningar med
Hitler, vars innersta krets han dittills hade
tillhört. B. ansåg att Tyskland borde inskränka
sig till ett tvåfrontskrig och han förordade
invasion av England försommaren 1940.
Axel Breidahl, dansk författare (* 187G — †
4/10). B. författade en mängd populära pjäser
av vilka hans "Ebberöds bank" torde vara den
mest kända.
George L. Carpenter, f. d. chef för
internationella Frälsningsarmén (* 1873 — † 9/4).
Hans chefskap för Frälsningsarmén inföll 1939
—46. C. var en rikt utrustad personlighet med
utpräglad litterär begåvning. Han besökte
Sverige två gånger 1945.
Lörd Derby, den engelska
kapplöpningssportens grand old man (* 1865 — † 4/2). Det sades
om honom att han var den mest engelska av
alla engelska lorder, en i alla avseenden perfekt
306
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
