- Project Runeberg -  Svenska Dagbladets Årsbok / Tjugosjunde årgången (händelserna 1949) /
108

(1924-1944)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fortsatt arbetsfred. Av redaktör Th. Swedberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nya lantarbetstidslagen. I slutet av januari träffades likaså definitiv
uppgörelse för liandelsträdgårdsyrket. Beträffande sommarskötsel och upptagning av
sockerbetor och foderrotfrukter underskrevs ett nytt kollektivavtal i början
av mars månad, vilken uppgörelse i huvudsak innebar prolongation av tidigare
ackordpriser. För sjöfolkets lönerörelse tillsattes en särskild
medlingskommission, inför vilken mycket segslitna förhandlingar fördes, varunder
personalorganisationerna till och med utfärdade varsel om arbetsnedläggelse till mitten av
februari. Även här gällde det främst anpassning till den nya arbetstidslagen,
sjöarbetstidslagen, som trätt i kraft den 1 januari 1949.

När på eftersommaren 1949 den sedvanliga avtalsrörelsen börjat på allvar
förberedas, skedde det mot bakgrunden av den oklara ekonomiska situation, som
avtecknades i den s. k. nationalbudgetdelegationens just då framlagda rapport,
vilken allmänt tolkades som en allvarlig maning att fortsätta
stabiliseringspolitiken. När LO:s representantskap i mitten på augusti sammanträdde för att
dryfta situationen, beslöt detsamma "rekommendera" de anslutna fackförbunden
att för ytterligare en period förlänga gällande kollektivavtal. Denna hemställan
var dock villkorlig i så måtto, att den förutsatte, att "samtliga andra
intressegrupper lika bestämt förklara sig beredda att samverka för att ernå stadga och
balans i det ekonomiska livet".

Denna LO:s paroll, som inom fackförbunden motarbetades endast av
kommunisterna, vann allmän anslutning, och redan i slutet av september hade
fackförbund med sammanlagt 275 000 arbetare beslutat framflytta uppsägningstiden till
den sista december. De övriga följde så småningom efter, så att de förhandlingar
mellan arbetsgivar- och löntagarrepresentanter, som ägde rum i slutet av
december, berörde omkring en miljon löntagare. Förhandlingarna, som fördes
mellan delegerade för Arbetsgivarföreningen och LO, gällde alltså praktiskt taget
endast den av arbetarparten krävda avtalsinskrivna kompensationen för den
händelse levnadskostnadsindex skulle stiga till 169.

En sådan kompensation kunde ju komma till stånd på två sätt: antingen
genom rätt till avtalsuppsägning eller genom en på förhand överenskommen
ersättning. Den efter nattlånga förhandlingar tidigt på morgonen den 29
december träffade preliminära överenskommelsen — definitiva besked i
prolonga-tionsfrågan skulle lämnas först den 16 januari 1950 — var en kompromiss mellan
dessa ståndpunkter. Den medgav rätt till avtalsuppsägning om det kritiska
levnadskostnadsindexet skulle uppnås under 1950 men garanterade arbetsfred även
i en sådan ny situation, ifall timlönerna höjdes med 10 öre för vuxna arbetare.

Efter denna överenskommelse, som vid årsslutet väntades bli följd av en
liknande överenskommelse med TCO, d. v. s. de kollektivavlönade statsanställdas
huvudorganisation, kunde fortsatt arbetsfred sägas vara tryggad.

Löneförhöjningar trots lönestopp

En intressant utredning gav vid handen, att trots lönestoppet en markant
höjning av timlöneinkomsterna ägt rum på åtskilliga kollektivavtalsbundna
arbetsområden inom industrien. Från februari 1948 till augusti 1949 ökades sålunda
den genomsnittliga timförtjänsten från 116 till 126 öre eller med nio procent.
Levnadskostnaderna steg emellertid samtidigt bara från 252 till 257 enheter eller
med omkring två procent, vilket alltså innebar att reallönen i dessa fall höjdes
med inte mindre än sju procent. Höjningen berodde på höjda ackordsförtjänster;
tidigare hade arbetarna genom maximerad arbetstakt sett till att
ackordsförtjänsterna inte gått alltför mycket i höjden, men denna återhållsamhet dämpades
i viss mån under nämnda tidsperiod.

108

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 7 20:15:05 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svda/1949/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free