Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kaffekortet sist på skansen. Av redaktör K. O. Hammarlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kaffekortet sist på skansen
Av redaktör K. O. HAMMARLUND
Vi har nu kommit i ett sådant låge att vi kan se fram mot avvecklingen av
ransoneringarna, sade folkhushållningsministern Karin Kock vid ett
sammanträde med kristidsstyrelserna den 23 februari 1949. Men avvecklingen kunde
också, tillade hon, bli ett valutaproblem. Några dagar senare uttalade sig
livsmedelskommissionens ordförande hovrättsrådet Olof Söderström med stor
försiktighet. Det var dock hans bestämda uppfattning, att ransoneringarna skulle
kunna hävas före 1952—1953.
Valutafrågan stod i förgrunden, när samordningsministern Per Edvin Sköld
den 7 mars talade inför Stockholms köpmannaklubb. Kunde vi avstå mera
utländska valutor för sådana varor som nu är ransonerade, sade han, skulle det
nog vara möjligt att komma ifrån vissa restriktioner. Det hela vore en
avvägningsfråga, men med den rikligare tillgången på varor som kännetecknade
världsmarknaden var ytterligare lättnader inte otänkbara.
Dessa uttalanden var betecknande för osäkerheten vid bedömningen av
möjligheterna. Vid 1949 års slut kvarstod i själva verket av konsumtionsregleringarna
endast kafferansoneringen.
Den första olivkvisten
Duvan med det första olivlövet kom den 24 mars. Då upphävdes
smörransoneringen och slopades restaurangkorten för både matfett och köttvaror. Samti-
Vinjeltbilden vill erinra om två glada tilldragelser under året i det svenska folkhushållet,
sockrets och den tjocka gräddens frisläppande.
111
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
