Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Märkligare dödsfall i Sverige - Elin Wägner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Märkligare dödsfall
i Sverige 1949
Elin Wägner
Den 7 januari avled författarinnan fru
Elin Wägner, en av de aderton i
Svenska akademien, efter flera månaders
sjukdom. Hon var född 1882 i Lund,
dotter till rektor S. Wägner och hans maka,
född Ekedahl. Åren efter sekelskiftet
medarbetade hon i bl. a.
Helsingborgs-Posten och var 1907—1917
redaktionssekreterare i Idun. År 1937 blev hon
medlem av samfundet De nio och
efterträdde 1944 professor Hans Larsson i
Svenska akademien. Hon begrovs i Berg den
13 januari. Jordfästningen förrättades
av biskop Yngve Brilioth.
Vid hennes bortgång skrev Ven Nyberg bl. a. följande i Sv. D.:
De böcker varmed Elin Wägner steg fram definitivt som en mycket uppmärksammad och läst
författarinna var Norrtullsligan och Pennskaftet (1908 och 1910). Det har sagts att med dem
öppnades för litteraturen ett nytt område av nutida verklighet, en ny, tacksam miljö, de
självförsörjande kvinnornas. De käcka fliekporträtten, den friska berättartonen och galghumorn gav en
viss trotsig och bestickande hoppfullhet åt dessa ensamma kvinnors tillvaro av halvsvält och
misär, skilda från alit verkligt hem och familjeliv som de levde. Pennskaft blev ett bevingat
uttryck som för lång tid klistrades fast vid den kvinnliga journalistkåren. Den som nu tittar
igenom böckerna finner dem ju märkta av dåtida verklighet, inte längre aktuella. Och framför
allt, var författarinnans munterhet äkta eller ironiskt menad? Nu är man böjd att tro det senare.
"Ty det som bort från jorden kom det irrar som en fläkt." Och den långa rad av romaner och
noveller som följde i Elin Wägners produktion mynnade ut, efter de rent självbiografiska
romanerna Genomskådad och Hemlighetsfull, i den stora kvinnohistoriska exposén Väckarklocka.
Den innehåller Elin Wägners testamente, summan av hennes livserfarenhet, hennes tankemödor
och studieresultat till kvinnornas fromma ... I Väckarklocka har Elin Wägner slutfört den
bevisning som begyntes i Norrtullsligan. Det är att kvinnorna gjorde sig komplett och fatalt
urarva vid industrialismens genombrott, släppte ifrån sig sina uppgifter i samhällsförsörjningen
och har sedan dess levt inklämda och rätt illa sedda i ett samhälle, som är inrättat av och för
män. Mödrarnas rätt till inflytande och myndighet hävdade Elin Wägner med patos, det går
igen också i ett av de allra sista alstren av hennes penna, novellen Spinnerskan, en visionär
fantasi med mystiskt djup och styrka, som börjar högst realistiskt som en strumpstoppningskväll
i Broköping under beredskapen.
Elin Wägners författarskap är oerhört rikt och mångfasetterat. Inom ramen av sin skönlitterära
produktion har hon sprängt in den stora landskapsbeskrivningen Tusen år i Småland och, i
samarbete med Elisabeth Tamm, den jordbrukskritiska skriften Fred med jorden. Och 1942 och 1943
framlade hon i två volymer levnadsteckningen över Selma Lagerlöf, ett storverk i sin art inom
svensk litteratur, där hon som diktare snarare än som kritisk essayist behandlade en annan
diktare . . . Prästen och hans problem och prästgårdsmiljön återkommer ofta i Elin Wägners tidigare
romaner. Men det var hos kväkarna, med deras rationalism, deras frihet från former och
nitälskan för barmhärtighetens praktiska gärningar, som Elin Wägner fann sitt andliga hem. En
djup religiositet, försynt och utan åthävor, står som en milt lysande fond, förnims som en
orgelton bakom händelser och öden i hennes senare böcker. När man nu ser den långa raden av
gestalter ur hennes romangalleri avslutad, skönjer man tydligt hur oavlåtligt Elin Wägner bearbetat
egna problem, motgångar och prövningar i sin diktning, hur belysningen över livet i hennes
böcker bryts genom en blixtrande prisma av mognad människokunskap och ett kvickt, spirituellt
lynne, som kan le även på sorgens dag.
239
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
